Riksintresset i Öregrund misshandlas steg för steg

Kommunen tillåter det mesta som är till gagn för att värna krognäringen, skriver Hans Lindström.

Östhammars kommun visar en uppenbar vägran att ta till till sig  alternativa skisser och synpunkter från de boende i Öregrund, skriver Hans Lindström.

Östhammars kommun visar en uppenbar vägran att ta till till sig alternativa skisser och synpunkter från de boende i Öregrund, skriver Hans Lindström.

Foto: Nicklas Kihlberg

Insändare2022-03-04 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Man behöver inte vara kulturhistoriskt bevandrad för att inse hur opålästa tjänstemän misshandlar vårt kvarvarande riksintresse. Vi har sett det tidigare, när kommunen 1977 gjorde grava ingrepp i en sjöbod från början av 1800-talet, den nuvarande turistbyrån, genom att tillåta nya dörrar och fönster så det i dag ser ut som en enkel sommarstuga. Trots Hembygdsgårdens då starka protester blev detta början till vad vi ser i dag, 45 år senare. Kommunen tillåter idag det mesta som är till gagn för att värna krognäringen.
I en omfattande enkät nyligen om hur man uppfattar Öregrund hade 20  personer positiva kommentarer om restaurangernas utbredning på allmän plats, medan 155 var negativa... likväl tolkades resultatet som positivt för kommunen (!). .. som om Bagdad-Bob själv skulle ha sagt det...
Observera att detta flertal var inte emot själva verksamheten, utan emot att kommunen tillåter att hela hamnmiljön, inte bara de q-märkta sjöbodarna, förvanskas trots varnande signaler från Upplandsmuseet och lokala intressegrupper.
Kommunens märkliga antaganden, uttalande och ageranden om den historiska bakgrunden, tillsammans eller var för sig,  riskerar att sudda ut det lilla som ändå finns kvar av kultur. Detta tillsammans med en uppenbar vägran att ta till sig alternativa skisser och synpunkter från en allt större växande opinion bland de boende, kan få ödesdigra konsekvenser för kommunens trovärdighet i något som redan liknar en skenprocess.
Genom att successivt ta små delbeslut och blunda för helheten, håller droppen sakta på att urholka stenen... När verkligheten sen till slut hinner ikapp oss, blir de sammanlagda ingreppen svåra att reda ut. Denna undfallenhet att politiken säljer ut sin rådighet  till tjänstemännen kan bara tolkas som ett enda stort kulturellt missbruk.
På 1500-1800-talet byggde man upp, på 1900-talet förvaltade man och på 2000-talet
förstör man... visst låter det bekant?