Respektlöst projekt på Fyristorg

Foto: Mats Högberg

Insändare2017-08-28 15:46
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gjorde nyligen ett besök på Fyristorg, där jag och min sambo varit stamkunder varje lördagsförmiddag i mer än 35 år. Här säljs grönsaker, frukt, bär och svamp samt diverse bakverk med mera av allra godaste kvalitet av hängivna småskaliga producenter från Uppsalas omgivningar. En fin gammal tradition som har flera hundra år på nacken – en veritabel oas!

LÄS MER: "Klåpare har varit i farten"

Nu proklamerar Uppsala kommun att ”Stadsodlingsåret kommer till Fyristorg”. I en annons sägs vidare att ”då förvandlas torget till en inspirerande oas att träffas på med en stor träsoffa, odlingar, konstgräs och en scen”. Vid mitt besök på torget upplevde jag dock denna försmak på ”ansiktslyftning” som ett ganska okänsligt påhitt.

Fyristorg har i många år varit en ”oas” i ordets egentliga bemärkelse. På scenen står nu plötsligt en kvinna med en mikrofon och levererar sina odlingstips. Inget ont i det (förutom den onödigt höga ljudvolymen). Men såvitt jag minns antydde hon inte en enda gång att det 25 meter från scenen som vanligt finns ett otal erfarna odlare, som gärna delar med sig av sina kunskaper. Hur kan det komma sig att man liksom inte låtsas om deras existens? Egendomligt! Smått obehagligt …

De stora träsofforna kan man undra över. Hur de ska göra det lättare för folk att ”träffas” är en gåta. Små barn och ynglingar kan säkert kräla omkring i dem och finna en bekväm position, men för äldre personer är de förmodligen helt oanvändbara.

Stora trälådor med blommor är vackert, men massor av blommor säljs ju alldeles i närheten av torgets traditionella odlare. En matta konstgräs täcker en stor del av torget. Detta känns nästan som en brutal skymf. På ett torg fyllt av ekologiska grönsaker och annat i samma anda finns nu en utfläkt matta med naturvidrigt så kallat konstgräs – skandalöst!

För den som vill veta mer om Fyristorgs anrika historia rekommenderas praktverket ”Fyristorg” av Marianne Giske och Bibi Sjöö, som utkom för 15 år sen. Det är bara att hoppas att kommunens stadsodlings­strateger orkar läsa den boken innan de klampar vidare i sitt, hittills tämligen respektlöst utformade, projekt.

Läs mer om