Spårvagnar drar lite energi och kräver litet utrymme men transporterar ändå många passagerare.
Spårvagnar har hög kapacitet till förhållandevis rimliga kostnader. Spårväg kan transportera två till tre gånger så många passagerare som ledbuss. Riktigt stora passagerarvolymer hanteras ofta bäst av tunnelbane- och pendeltågssystem. Vid låga volymer kan busstrafik vara lämpligast. Men rätt använd är spårväg billigare per transporterad passagerare än busstrafik och att bygga spårväg kostar bara 20- 25 procent av vad det kostar att bygga tunnelbana. Kapaciteten är lägre än tunnelbanan, men i många fall tillräcklig. Man kan jämföra kapaciteten mellan till exempel ledbuss och olika ihopkopplade spårvagnar.
Med spårvagn är det lätt att öka kapacitet till exempel vid olika publiktäta evenemang. Eftersom spårvagnar inte definieras som vägfordon gäller inte de längdbegränsningar som råder för bussar. Det går därför att förlänga spårvagnar och därmed öka kapaciteten utan att det krävs fler förare.
Moderna spårvagnar består oftast av fem till sju vagnskorgar (moduler), som sitter ihop med leder i varandra. Tre eller fem av modulerna har hjul, de övriga är upphängda däremellan. Dessa så kallade multiled- spårvagnar kan få ökad kapacitet genom ytterligare korgmoduler, varefter behov uppstår och infrastruktur, som hållplatser och spårlängder, tillåter.
Spårvagnar är särskilt lämpliga i tätbebyggda städer. De följer en väl definierad bana och spårets styrande funktion gör att spårvägens bana kan göras förhållandevis smal. Någon ”vingelmån” är inte aktuell. Utrymmesbehovet i stadsmiljön per resande är bara 1,2 kvadratmeter med spårvagn, jämfört med 2,1 för buss och hela 22,1 kvadratmeter med personbil.
Till exempel, Nottinghams där spårväg öppnades 2004, och har sedan dess byggts ut väsentligt till stadens förorter och närliggande samhällen.
Spårvägen i Nottingham byggdes som ett sätt att minska trängseln i stadens centrum. Det har man lyckats bra med. Trängseln har minskat och människor som bor och vistas i centrum har fått det bättre.
Finansieringen av den ursprungliga spårvägen löstes bland att genom att Nottingham började tillämpa något som kallas för ”workplace parking levy”. Det innebär att de arbetsplatser som har parkering får betala en extra avgift för detta, och avgifterna går till kollektivtrafiken.
Spårvagnar kan köras på reserverat utrymme i gata, i blandtrafik, på egen banvall, i tunnel, på viadukt, på gräsmatta eller genom en fontän som i Oslo. Moderna spårvagnar trafikerar kurvor ner till 18 meters radie, ibland ännu snävare vid behov. De senast levererade spårvagnarna till Heidelberg har 15,5 meter som minsta möjliga radie.
Med dessa jämförelser är det viktigt att man löser Uppsalas växande framtida transporter med effektivt trafiksystem