Ulla Hamilton skriver i UNT 29/1 att friskolor ”levererar goda kunskapsresultat”, men bortser från att raset för svenska elevers kunskaper började just när friskolor blev tillåtna för 25 år sedan. Eleverna fick bli ”kunder” och med skattepengar betala privata bolag som drivs med obegränsad vinst utan ansvar för skolornas fortlevnad. Med dessa bolagsskolor fick offentligt drivna skolor konkurrera, utan hänsyn till deras ansvar för elevernas skolgång, meddelarfrihet för anställda och öppen ekonomisk redovisning.
Denna världsunikt abnorma skolpolitik har drivit ner både kommunala och privatägda skolors kvalitet. Elever kan kräva oförtjänt höga betyg, under hot om att annars byta skola, och läraren mista jobbet. När eleverna sedan söker jobb eller plats på högskola upptäcks ofta att deras kunskaper är undermåliga.
Lärarna belastas med kontrolluppgifter utan pedagogiskt värde. Deras status och löner pressas ner, men några smörjs med lönepåslag som stör samarbetet på skolorna. Skolornas lokaler och utrustning förfaller då ingen vet hur många skolpengar de får kommande läsår. Ambitiösa ungdomar som upplevt försämringarna söker inte till lärarhögskolorna, där antagningskraven sänkts till bottennivå.
För att svenska elever ska få kunskaper i nivå med andra utvecklade länder krävs att staten tar fullt ansvar för skolorna. Skolpengen, bolagsskolor och det låtsasfria skolvalet måste avskaffas. Alla elever måste få bra likvärdig utbildning så nära hemmet som möjligt, under ledning av lärare som får ansvar för genomförande av fastställda läroplaner och trygga anställningar.