“Kom till vår bank och låna pengar, staten bjuder på 30 procent av kostnaden varje år”. Detta budskap lockar förstås, precis som Rot- och Rut-avdrag. Den 22/10 rapporterade UNT om något vi har läst och hört om åtskilliga gånger tidigare, nämligen bankernas rekordvinster. Utan att vara nationalekonom gissar jag att det finns en viss koppling mellan ränteavdragen och bankernas vinster. Avdraget är ren subvention av bankverksamhet – tjänar inte bankerna tillräckligt med pengar?
Ränteavdrag kan göras för alla typer av lån, såväl bolån som saklån (till exempel lån till bilköp och kläder), lån till semesterresan, sms-lån, etc. Detta uppmuntrar till att folk skuldsätter sig. Det ger också möjlighet till att konsumera mera och detta ses säkert mycket positivt i riksdagen, som tycks gilla tillväxt och goda BNP-siffror. Jag tror det är där skon klämmer för riksdagens ledamöter.
Varför inte låta ränteavdraget begränsas till enbart bolån för permanent boende och sätt ett maxtak på avdraget. Men egentligen, varför överhuvudtaget ha ett skattesystem som innebär att man får skatteåterbäring för räntor folk har betalat. Sveriges ränteavdrag lär vara det mest generösa i EU.
Fasa ut ränteavdraget över en längre period och börja nu när räntan är låg. Med exempelvis 2 procent per år, tar det 15 år. Det krävs dock politisk mod bland riksdagspartierna för att genomföra en sådan form, ett mod som ännu ej infunnit sig. Det kanske blir lättare om vi byter namn på ränteavdrag till räntebidrag eller räntesubvention, eftersom det faktiskt är ett bidrag/subvention från staten för att betala en del av räntekostnaden. I början av 90-talet hade riksdagen det modet, men det gällde ett annat räntesubventionssystem för bostäder som innebar att staten gick emellan och betalade räntor som översteg en så kallad garanterad ränta.
Hushållens ränteavdrag kostar staten många miljarder, men att förändra ränteavdragen tycks vara en alltför het gröt för riksdagspartierna att hantera.