Läser med bestörtning om den nya regeln inom psykiatrin. Att vården lättare ska kunna ta beslut som stänger föräldrar och närstående ute från att besöka den inneliggande patienten. Både vid frivillig vård och vid lpt (lagen om psykiatrisk tvångsvård).
Detta bekräftar bara min tidigare teori om att sekretess, mer är till för läkare och vården, än för patienten.
I all övrig vård forskas det på hur mycket snabbare ett tillfrisknande sker om patienten har ett stort socialt nätverk. Detta gäller tydligen inte psykiatripatienterna!
Att det kan finnas anledning, till exempel vid bipolär sjukdom, då patienten befinner sig i ett maniskt skov, att minska stimuli från utsidan kan kanske under en mycket, mycket kort tid vara befogad. Men att det då kräver att vården underrättar och håller anhöriga informerade dagligen om hur vården medicinerar och tänker om den inlagde.
Och för att inte helt bryta kontakten med utsidan måste patienten få ha telefonkontakt viss tid om dagen.
Att fullständigt strypa all kontakt mellan yttervärld och slutenvård, gör vården patientosäker.
Anhöriga besitter stor kunskap och historik om den som vårdas. Tänk om vården istället skulle ta till vara den kunskapen, så skulle stora resurser sparas och vårdtiderna kunna förkortas betydligt!
Vi anhöriga sliter dygnet runt med våra närstående, och innan ett inlägg har vi haft stort ansvar, kanske förhindrat suecid under lång tid.
Att då straffas med att inte ens få komma på besök då man inte förmår och orkar vårda den sjuke hemma längre, ger en stor skuldbörda hos den anhöriga.
Att behöva släppa ifrån sig det käraste man har, utan att få komma på besök, och utan att få ha kontakt är ett i mina ögon stort rättsövergrepp.
Vi talar om sjukdom, inte kriminalitet.
Ska sjukdom bestraffas?
Vad händer vid till exempel en längre inläggning, 3–6 månader? Finns någon kontakt kvar på utsidan?
Är detta ett sätt för att psykiatrin ska få experimentera ifred med sina piller och ECT-behandlingar?
Det är viktigt att det kommer fram vad psykiatrin sysslar med, med bältesläggning, isolering och så vidare.
Är detta förslag verkligen förenligt med patientlagen?
Läs detta även om du inte är berörd av detta i dag. Men psykisk ohälsa kan drabba alla!
Varför ska det vara skillnad mellan hur man behandlas om man har en somatisk eller en psykisk sjukdom?