Projektet känns som ett hån mot oss äldre

Äldreboende. "Projektet Äldrevänlig stad känns som ett hån mot oss äldre och mot oroliga och slitna anhöriga med gamla och sjuka föräldrar och släktingar som behöver vård och trygghet sina sista levnadsår." Det skriver Chrsitina Wahlström

Äldreboende. "Projektet Äldrevänlig stad känns som ett hån mot oss äldre och mot oroliga och slitna anhöriga med gamla och sjuka föräldrar och släktingar som behöver vård och trygghet sina sista levnadsår." Det skriver Chrsitina Wahlström

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2018-03-17 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Projektet ”Äldrevänlig stad” känns som ett hån mot oss äldre och mot oroliga och slitna anhöriga med gamla och sjuka föräldrar och släktingar som behöver vård och trygghet sina sista levnadsår. Vi får varje dag läsa om och dessvärre även se exempel på en sämre äldre- och demensvård inom kommunen.

Jag vet att det finns kommunanställda inom äldrevården som gör ett fantastiskt arbete för sina äldre men jag vet också att bland dem finns många som går hem efter jobbet med huvudvärk och kramp i magen av oro för hur ”deras gamla” har det när de gått hem .

Jag uppmanar politiker och ansvariga byråkrater att slopa projektet ”Äldrevänlig stad”. Gå ut i verkligheten! Mera verkstad, inte vackra ord på ett papper, behövs i dag om ni menar allvar.

Använd projektpengarna för bättre demensvård istället. Besök Ebbagården och se vad som krävs för att skapa bra livsmiljö för människor som efter ett strävsamt liv drabbats av demens.

Här erbjuds inte bara mat och tak över huvudet. De boendes integritet respekteras och de erbjuds meningsfull verksamhet till exempel sång-, musik- och lässtunder, lättgympa med mera som ger dagen innehåll det ger livskvalité. Det kräver kompetent personal.

Personal kostar men det minskar också användningen av kostsamma antipsykosmediciner, som ökat oroväckande mycket inom äldrevården. När minnet sviker och man inte längre känner igen platser och människor, skapar ensamheten ofta oro och ångest. Då blir glad gemenskap och mänsklig närhet, ett vänligt leende och en varm hand särskilt viktigt. Det har jag själv sett på nära håll. För övrigt något vi väl alla önskar oss.