Det pågår en märklig debatt om äldreomsorgen i Uppsala. Det handlar om det ska vara privat eller kommunal drift av äldreboenden och hemtjänst. Den debatten har pågått i en massa år. På min tid som kommunalråd med äldreomsorgsansvar så var denna fråga het men efter många och långa diskussioner i Äldrenämnden och i Kommunfullmäktige så landade det i att runt 50 procent drevs privat och 50 procent i kommunal regi. Mycket onödig och ilsken ordväxling som oroade många äldre och anhöriga.
För egen del så menar jag att det har ingen betydelse om det är 100 procent som drivs kommunalt eller tvärtom det vill säga privat. Det viktigaste är att gamla och sjuka personer får den hjälp de behöver. ”Käpphästen” för min del är den delvis bristfälliga kontrollen av äldreomsorgen. Till exempel så borde den avlövade Äldreombudsmannen uppgraderas till en erfaren MAS/medicinskt ansvarig sjuksköterska med rätt att när som helst på dygnet kunna dyka in på ett äldreboende och kolla till exempel personallistor och annat rent allmänt på boendet.
Arbetet med att lätta på kriterierna för att få en plats beviljad på ett särskilt äldreboende måste lättas. Arbetet med detta pågår men måste påskyndas. Det påstås att det finns 100 lediga platser i särskilt boende, det är en sanning med modifikation. Måste vara busenkelt att justera så att platserna tillfälligt eller permanent kan användas till exempel för ”mellanvårdsboende. Det är för mycket paragrafrytteri i sammanhanget i stället för att se verkligheten i vitögat.
Kom igen Uppsala och gör skäl för namnet ”äldrevänlig stad” och glöm inte att det behövs boenden även på landsbygden och kransorterna.