Prioritera ett system med stombusslinjer

De kollektivtrafikstråk som redovisas i detaljplanen lämpar sig inte för vare sig en effektiv spårvägstrafik eller ett välfungerande BRT-system, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

 Uppsala bör prioritera ett sammanhängande system av stombusslinjer i hela staden, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

Uppsala bör prioritera ett sammanhängande system av stombusslinjer i hela staden, skriver Sten Åke Bylund, Bo Aronsson och Mats Börjesson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-05-16 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentar till insändare av Erik Pelling 10/5

Kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling hävdar i UNT den 10 maj att det behövs olika lösningar för kollektivtrafiken i olika delar av Uppsala. För den södra delen av staden pläderar han för spårvägstrafik, för staden i övrigt däremot för buss, på några utvalda sträckor uppgraderad till så kallad BRT (Bus Rapid Transit).

Det är intressant att Pelling driver frågan om spårväg. Detta med tanke på att den remitterade detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik så tydligt håller öppet för ett senare val mellan spårväg och BRT. Spårbunden trafik kan i många fall erbjuda attraktiva former av kollektivtrafik, men de i planen redovisade kollektivtrafikstråken lämpar sig inte för vare sig en effektiv spårvägstrafik eller ett välfungerande BRT-system. Utformningen talar snarare för en form av stombusslinjer på egen bana. En sådan lösning kan också vara en del i ett sammanhängande kollektivtrafiknät som ger resmöjligheter förbi centrum utan byte. Med spårväg söderut, BRT åt nordost och busslinjer åt nordväst blir kollektivtrafikresandet däremot knappast attraktivt.

Om det är spårväg som gäller så borde detaljplanen fullt ut redovisa konsekvenserna av ett sådant val. Enligt plan- och bygglagen ska en detaljplan åtföljas av en genomförandebeskrivning som redovisar dess ekonomiska konsekvenser. Den nu remitterade planen saknar en sådan redovisning. Det som presenteras liknar snarare ett önsketänkande där staten och regionen förväntas stå för merparten av kostnaderna. Det vore bra om någon ansvarig kunde redovisa kalkyler, som visar hur Uppsala kan klara av såväl utbyggnad som drift av spårväg utan att andra stadsdelar eller kommunala verksamheter blir lidande. Och detta innan det slutliga valet av trafikeringslösning görs. 

En avgörande faktor för att kunna utveckla spårvägstrafik är också att det finns en vällokaliserad och välfungerande plats för uppställning och service av spårvagnarna, en så kallad depå. Depån måste finnas på plats redan när första spårvagnen levereras och därmed ingå i den första etappen av utbyggnaden. Det är en uppenbar brist att denna fråga inte avhandlas i den nu presenterade planen. I andra sammanhang har det antytts att en depå ska lokaliseras till Nåntuna, ett läge som förutsätter ett kraftigt ingrepp i Årike Fyris, vilket vi bestämt motsätter oss.

Vi står kvar i vår bedömning att Uppsala bör prioritera ett sammanhängande system av stombusslinjer i hela staden, ett system där framkomlighet och turtäthet ges hög prioritet.

För Föreningen Vårda Uppsala