Kommentar till insändare av Niclas Malmberg 11/12 och Kjell E Eriksson 19/12.
Samma idé om pant, som Niclas Malmbergs insändare, lade jag ut på Facebook för något år sedan och idén är inte alls ogenomförbar som Kjell E Eriksson antyder.
Önskar det vore pant på både snuspåsar och cigarettfilter.
Att bryggarna själva introducerade panten av vinstskäl, som Kjell E Eriksson förklarade som skäl till flaskpant, förklarar inte att plastflaskor numera också är belagda med pant. Ett miljötänkande återvinningsskäl. Samma miljötänk gäller fimpar.
”Skit dras till skit”, sägs det. Så fungerar det med mycket av den nedskräpning som sker med kastade cigarettfimpar och utspottade snuspåsar och tuggummin. Ligger det fimpar på marken så kommer det dit fler.
Spara dem i en ”typ snusdosa” i fickan och slutligen panta när man fått ihop några kilo är smartare.
Väga fimppanten är nog lösningen, så som de gör med ihop trampade aluminiumburkar på Island. Fimpar, tuggummin och snuspåsar är inte skrymmande och kan gott hamna i en dosa istället för på marken.
En rejäl pant på 25 öre per filter och snuspåse och många skulle se inkomstmöjlighet här genom att plocka upp dem. 7000 fimpar per rökare och år = 1750 kr.
Att tvingas ha insamlingsautomater och andra hinder, som Kjell E Eriksson nämner, är inte lösningen. Lösningen finns redan via kommunens personalbemannade återvinningscentraler som kan ersätta med ett återbäringskvitto som kan lösas in vid nästa köp av cigaretter och snus. Om det nu blir något sådant när vederbörande ser mängden av fimpar och påsar och inser vidden av sitt ekonomiska slöseri och hälsonedbrytande beteende som är illa sett av de flesta i sin omgivning.
I Köpenhamn överväger man nu att lägga pant på pizzakartonger, cig-paket etc. som återbetalas vid inlämning. Nedskräpningen kostar köpenhamnsborna 200 miljoner om året. Vad kostar det i Uppsala?