Edvin Stertman frågar i sin insändare varför vi inte diskuterar frågor som är avgörande för om vi ska nå våra klimatmål. Han kommer med förslag om många angelägna frågor som behöver tas upp: skogspolitiken, beteendeförändringar, flygindustrin, våtmarkerna, koldioxidlagring, cirkulär ekonomi, biologisk mångfald och transportinfrastruktur.
I stället ägnar sig våra riksdagspartier åt pajkastning. De träter om vems fel det var att reaktorer har lagts ner och vems fel det är att inte tillräckligt mycket vindkraft har byggts. Samtidigt fortsätter våra utsläpp att stiga.
Vi som bor i Sverige kan inte tänka oss att konsumera mindre. Tvärtom, våra politiker uppmuntrar ökad konsumtion för att höja tillväxten.
Ekonomiska bidrag delas ut till dem som har de högsta utsläppen. Bättre i så fall med ett system liknande den i Kanada, med stigande koldioxidskatter där alla intäkterna delas ut till hela befolkningen, eller ännu hellre med extra bonus till landsbygden.
Skogen ger mest nytta som naturens eget sätt att ta upp och lagra koldioxid och inte som bränsle eller råvara. Därför borde skogsägare kompenseras för klimatnyttan av skogen som inte huggs ner.
Ett sätt att få till en seriös diskussion vore att alla partier inför valet åläggs att presentera sin koldioxidbudget för Sverige, och kommun- och regionpolitiker likaså. Där bör det framkomma hur partierna praktiskt planerar att åstadkomma de utsläppsminskningar som krävs för varje år. Då kommer även väljarna kunna jämföra de olika partiernas ambitioner och agera därefter.