I sin krönika skrev Anna Sundström att allergiker nu har svårare att besöka restauranger, och självklart bör ju sådana platser vara tillgängliga för alla, men det hela är inte så svart och vitt som hon vill få det att framstå.
Men frånvaron av hundar betyder inte att det inte finns djurhår i lokalen. Jag delar mitt hem med en långhårig katt, och jag kan garantera att hans hår finns på precis varenda plagg jag äger, så hamnar en allergiker nära mig på en restaurang är det mycket troligt att hen skulle få en reaktion, även om min katt är flera kilometer bort. Samma sak gäller mer eller mindre alla djurägare.
Dessutom tillåts redan husdjur på andra allmänna platser, såsom i kollektivtrafiken. Där har man löst problemet genom att hänvisa husdjuren till en viss del av bussen eller tåget. Det borde rimligtvis gå att lösa det på liknande sätt även på andra platser.
Visst kan det vara jobbigt att äta en fin middag i samma lokal som andras små familjemedlemmar som kan låta, ha svårt att sitta still och kanske till och med vara smutsiga. Men den beskrivningen stämmer precis lika bra in på barn, och jag har svårt att tänka mig att barnförbud skulle bli speciellt populärt.
Generellt skulle jag säga att hundar oftast lägger sig ganska obemärkta och sover under bordet om de blir trötta när kvällen börjar bli sen, medan övertrötta småbarn kan överrösta en hel kennel.
Den moderna familjen kan se ut på otaliga sätt, och för ett växande antal är hunden en självklar del. Det är en självklarhet att restaurangbranschen är alltmer tillåtande av våra fyrfota familjemedlemmar, och det är en utveckling som jag och många andra välkomnar.