Vi hade samlats ett par hundra personer på Forumtorget till vår vanliga fredagsstrejk för klimatet – nu inom ramen för den internationella ”Week of action for social and climate justice”. Visst var de många fler i Stockholm, men efter att Greta Thunberg talat där på morgonen dök hon plötsligt upp hos oss, förtjust applåderad av uppsalaborna.
Vi hade hört Carmen Blanco tala om läget i Amazonas och behovet av att samla alla våra krafter, sedan ungdom från Auroragruppen som stämmer svenska staten för bristande klimatpolitik, ungdom från nätverket ”Ta tillbaka framtiden” och Rebellmammorna – så stod Greta plötsligt där på pucken på Forumtorget: eftertänksam, klok och som vanligt tydlig. För henne var det den 265:e fredagen efter starten 2018, för oss i Uppsala alltså den 262:a om jag räknat rätt.
Man frågar sej, varför lyssnar inte makthavarna, vad är de rädda för? Slutet på den fossila eran? Folk vill ju ha kvar sina fossilbilar (som samhället ser ut idag är det många som behöver bil) – men de allra flesta vill se en framtid för sina barn. Vågar de styrande inte sätta sej in i fakta? Eller har de råkat ut för en blackout i datorn? För böcker hinner väl de flesta inte läsa. Klimatboken, där Greta samlat över hundra inlägg av klimatforskare, kunniga klimatjournalister och redan drabbade, delades ut till samtliga riksdagsledamöter. Men hur många har läst? Skulle de i så fall fortfarande kunna hänvisa till räddningen via infångning av koldioxid, till biobränslen, eller påstå att de senaste tidens enorma koncentrationen av C02 i atmosfären är något naturligt som kommit och gått i jordens historia?
Nej, det är inte så att forskarna är oeniga. Den samlade forskarkåren i världen är överens. Det måste göras något nu. Det gäller social utjämning, miljögifter, avskogning och artutrotning lika väl som utsläpp av växthusgaser. Människorna på de sjunkande söderhavsöarna SKRIKER på hjälp. Alla måste med, fattiga och rika länder. Och vad skulle det vara för vits att rädda klimatet åt en dränkt och utbränd planet.