Nyligen frigavs en man, Kaj Linna, efter att ha suttit i fängelse i 13 år. Eftersom han ansåg sig vara oskyldigt dömd vägrade han att ta permissioner. När han äntligen blev fri kom han ut till ett samhälle som hade förändrats. Något som genast slog honom var att alla människor tycks leva stirrandes in i sina ”smarta” telefoner. Han har ingen sådan och kan inte tänka sig att ”försvinna in i en artificiell verklighet”, något som känns helt främmande för honom.
Jag äger en sådan, men använder den inte så väldigt mycket, mest för nödvändiga samtal och för att lyssna på musik. Även jag reagerar ständigt på att de flesta är så extremt fixerade vid sina telefoner. Det är särskilt tydligt i kollektivtrafiken där var och varannan babblar högt och ljudligt utan att bry sig om att de stör omgivningen.
De som inte gör det tycks hålla på med spel, chattande, Facebook och annat. Kan de aldrig låta bli sina telefoner och i stället läsa böcker och tidningar, vilket jag alltid gör på resor i kollektivtrafiken? Det är anmärkningsvärt få som läser då de åker buss och tåg numera.
Vidare ser jag ofta folk som tycks sakna hyfs då de i affärer talar i telefon när de ska betala och därmed ignorerar kassapersonalen, liksom de som nonchalerar sina barn då telefonen tycks vara mer intressant. Dessutom måste jag ibland säga till ohyfsade människor som inte respekterar tystnaden på bibliotek. Det är tragiskt att samhället förändrats så med denna osunda telefonfixering.