Jag har under flera år haft min bil avställd och garagerad under vinterhalvåret. Sedan man för något år sedan införde parkeringsavgift på bl a Luthagen, där jag bor, har dekal på vindrutan krävts för gatuparkering och få den billigare avgiften för boende. En sådan fick jag efter det bilen ställts på genom att per telefon kontakta en handläggare på kommunen, som efter en kontroll i något register, beslöt i ärendet.
Ett beslut fattat på någon minut. Dekalen hade jag dagen efter per post. Lätt och behändigt. Mycket obyråkratiskt.
Från och med i år är det annat ljud i skällan.
Nu krävs blankett. Denna kan man få sig tillsänd eller plocka fram på datorn. Man ska fylla i och skicka per post eller via nätet. Behandlingen av ärendet tar enligt kommunens besked tio arbetsdagar.
För att skynda på ärendet med min påställda bil (att betala icke-boendeavgift i dygn efter dygn blir dyrt) ville jag undvika långsam, osäker postgång och sända in via nätet. Nu tillhör jag kategorin äldre äldre och är ingen baddare på it-kommunikation. Hur ”signerar” man ”digitalt”?
Jag gav upp och sände i stället med vanligt e-mail exakt de uppgifter som krävdes enligt blanketten. Men icke: en blankett skulle det vara, svarade kommunen.
Jag ringde då upp och fick ett samtal med en handläggare. Ett absurt samtal. Handläggaren hade alltså framför sig alla de uppgifter som krävdes för att ge mig tillstånd och kunde ha gett det med ett handtryck. Men nej: en blankett skulle det vara. När jag upprepade min fråga varför svarade han: ”Vi har tagit fram de rutinerna” Exakt så var svaret.
Och lade på luren i örat på mig.
Vad kunde det kallas? Öststatsfasoner? Har kommunen fått för många byråkrater som kräver någon form av sysselsättning?
Jag hoppas denna handläggare inte är representativ för kommunens bemötande av sina medlemmar. Jag undrade, ställde frågor. Var absolut inte oförskämd.