Orimlig hantering av unga asylsökande

Det sker ett spel om unga människors liv där ingen vill ta ansvar medan vi samtidigt blundar för decennier av krig.

Hanteringen av ensamkommande barn som söker asyl är orimlig, anser Minna Blom.

Hanteringen av ensamkommande barn som söker asyl är orimlig, anser Minna Blom.

Foto: Jessica Gow/TT

Insändare2020-08-09 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gymnasielagen tillkom på grund av att ensamkommande barn missgynnades av den tillfälliga asyllagen utifrån att de, om det inte hade varit på grund av de långa handläggningstiderna, troligtvis hade fått permanenta uppehållstillstånd utifrån den äldre lagstiftningen. Deras asylbedömningar lades på "hög", medan andra asylansökandes beslut gick i första hand. Oskäliga handläggningstider och åldersbedömningar tog inte hänsyn till datum för asylansökningen, givetvis blir vi alla äldre med tiden och tiden gick. 

Från propositionen: "I stället (för permanenta uppehållstillstånd) har de fått ett avlägsnandebeslut som innebär att de måste lämna landet. Dessa ungdomar har vistats i Sverige under lång tid utan sin familj och har under den tiden gått i skola och rotat sig här. Den långa väntan på ett beslut från Migrationsverket och osäkerheten om ett beslut ska hinna fattas innan 18-årsdagen har i många fall gjort att vistelsetiden i Sverige har präglats av stor oro och ovisshet på ett sätt som gjort denna grupp särskilt utsatt." 


Efter att dessa barn vistats fem år i Sverige, där jag har bevittnat målgruppens utsatthet till den grad att jag helt tappat förtroendet för rättssäkerheten och humanismen som Sverige anses värna om, så vet jag även vilket spel för gallerierna som gymnasielagen utgör. Trots stort behov får ungdomarna inte traumabehandling, det saknas utredningar om intellektuella funktionsnedsättningar etc.  Allteftersom så omöjliggör myndigheter och kommuner de ensamkommandes möjlighet till att klara av alla steg till permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker: utgången var redan förutbestämd.  


Många av dessa ungdomar saknar stöd i att hantera myndighetsprocesser och hänvisas till att klara av en vardag helt på egen hand som vi aldrig skulle kräva av våra egna ungdomar. Ny praxis ändrar förutsättningen för ungdomar som försökt överleva ett svårt liv på gatan totalt utan vuxenstöd och förvägrats skolgång. Det sker ett spel om unga människors liv där ingen vill ta ansvar medan vi blundar för decennier av krig. Begränsningslagen var ett svek, gymnasielagen är ett spel för gallerierna. Stoppa denna omänskliga behandling av de ensamkommande.