Den viktiga och känsliga debatten om planerna för de Sydöstra stadsdelarna bygger på ofattbara siffror som många fortfarande inte förstår och kantas av vilseledande information och visioner. Några faktabaserade exempel med fokus på befolkningstätheten behövs för att förtydliga problematiken och kritiken.
Tätorten Sävja har idag ca 10 000 invånare på en ca 4 kvadratkilometer stor yta och är med sin befolkningstäthet på 2 500 inv/kvadratkilometer Sveriges 28:e mest tätbefolkade tätort. Tätorten är genomsyrad av natur och kultur och på alla sidor omringad av Natura-2000 områden och naturreservat med känsliga miljöer och många fridlysta och rödlistade arter, vattenskyddsområde, bördiga jordbruksmarker och flera riksintressen. Det är ett område som omöjligt kan växa geografiskt.
År 2021 låg Fisksätra nr 1 i Sverige gällande befolkningstäthet med 7 800 inv/kvadratkilometer. Enligt den fördjupade översiktsplanen i de Sydöstra stadsdelarna ska ca 2 kvadratkilometer obebyggd mark mellan nuvarande bostadsområden i Sävja med omnejd användas för nybyggnation och invånarantalet ska öka med ca 50 000 invånare. Detta ger en befolkningstäthet på 25 000 inv/kvadratkilometer , långt över den befolkningstätaste orten i Sverige. Det är jämförbart med de ytor av Kungsängen och Rosendal som enbart täcks av flerbostadshus med 5-8 våningar. Sävja ska dessutom ha skolor, idrottsanläggningar, kontor, hotell, spårväg mm på samma yta.
Lek med tanken att alla bostäder och invånare i Uppsalas områden väster om Fyrisån (Sunnersta, Gottsunda, Rosendal, Luthagen med flera) trycks in mellan befintliga bostäder och invånarna öster om ån (Kungsängen, Gränby, Salabacke med flera). Då ryms de 165 000 invånare som bor i Uppsalas tätort på en ca 22 kvadratkilometer stor yta från Boländerna till Gamla Uppsala vilket ger en befolkningstäthet på ca 7 500 inv/kvadratkilometer, det vill säga inte ens i närheten av planerna för framtidens Sävja.
Det saknas fortfarande en trovärdig motivering med förankring i verkligheten. De idealistiska visionerna och tomma orden bemöter inte den omfattande kritiken från såväl invånare, föreningar och flera svenska myndigheter. Kritiken är varken brist på empati för bostadssökande och pendlare, motstånd mot utveckling eller omställningar. Den handlar främst om den demokratiska processen, problematik med spårväg, bro och en extrem befolkningsökning och byggnation på en mycket liten yta i ett på många sätt känsligt område.
Hur kan detta orealistiska intentionsavtal och planer vara rimliga? Hållbara? Ansvarsfulla? Försvarbara?
Föreningen Sydöstra Uppsala