Erfarenheten från tre europeiska städer visar att opinionen vänder när spårvägen väl rullar igång. De tre städerna - Bergen i Norge, Tours i Frankrike och Zaragoza i Spanien - har alla byggt spårvagnsnät de senaste åren. Gemensamt för dem alla var den starka opinionen emot spårväg innan och under utbyggnaden.
Men opinionen vände och blev för spårväg när den sattes i drift. I Bergen slog passagerarantalet alla prognoser. Spårvägen var som flugpapper för investerarna. Den offentliga spårvägsinvesteringen motsvarades av 7 gånger högre privata investeringar. En busslinje kan ändras från en vecka till en annan men en spårväg river man inte upp lika lätt. Det skapar förutsägbarhet och långsiktighet vilket gillas av näringslivet. I Zaragoza åker 14 procent av invånarna spårvagn varje arbetsdag.
25 procent av passagerarna är bilister som lämnat bilen hemma då det går snabbare att åka spårvagn än att sitta i bilköer. Bonus: bättre luftkvalitet. I de känsliga historiska delarna av stan finns inga luftledningar då spårvagnen klarar två kilometer på batteri och kan snabbladdas på 20 sekunder vid hållplats.
Alla trafikljus är inställda för att ge prioritet åt spårvagnen. Torgen har förvandlats från p-platser till att återfå den funktion de en gång i tiden byggdes för: mänskliga möten. Opinionen vände så till den grad att politikerna anklagades för att ha tagit i för litet när man tog beslut om spårvägen.
Jag sticker ut hakan och förutspår att opinionen i Uppsala kommer att uppleva ett motsvarande skifte.