Det är nu rätt många år sedan staten och Uppsalaregionen slöt avtal om storskalig byggnation i södra Uppsala och Knivsta och statliga investeringar i järnväg mot Arlanda och Stockholm. I höstas diskuterades om regionens politiker borde ta initiativ till en omförhandling av avtalet. Diskussionen handlade mest om hur många bostäder som bör och kan byggas och om den planerade spårvägen i Uppsala bör byggas eller ej. Men Upplandspolitikerna verkar ha glömt en viktig sak som definitivt måste omförhandlas, nämligen var den nya järnvägen ska anslutas till existerade järnväg. I avtalet står att anslutningen ska ligga vid länsgränsen strax söder om Knivsta tätort. Det skulle innebära en stor och onödig omväg. I stället bör anslutningen ske i närheten av Arlanda.
De som en gång slöt avtalet tycks inte ha anlitat någon järnvägsteknisk expertis. Det verkar som om de föreställt sig att järnvägsutbyggnaden skulle ske genom att man anlade två nya spår utmed de två som finns idag, i den sträckning som byggdes på artonhundratalet. Det skulle innebära fortsatta problem för alla pendlare. UNT hade i våras en ledare där redaktionen gick igenom de händelser som lett till stopp och stora förseningar i trafiken genom åren – bland annat olyckor, bränder, spårspring, signalfel, växelfel och nedrivna kontaktledningar (UNT 21 maj 2022). Inget av dessa problem skulle försvinna om det fanns fyra parallella spår i stället för två; de skulle i så gott som alla fall leda till att alla fyra spåren behövde stängas av. Miljarder skulle satsas utan någon större effekt på tågens tillförlitlighet.
Den enda lösning som verkligen leder till förbättringar är att bygga en ny separat, modern och dubbelspårig järnväg från Uppsala till Arlanda ungefär parallellt med motorvägen. Med två separata banor finns det en alternativ färdväg när störningar uppstår på en bana. Dessutom ökar kapaciteten och restiderna minskar.
Var den nya järnvägen ska gå utreds för närvarande av Trafikverket. Men i uppdraget till Trafikverket står fortfarande att utredarna ska utgå från att den nya banan ska ansluta till den gamla vid länsgränsen – en begränsning som troligen härrör just från den gamla föreställningen om fyra parallella spår. Därför är det viktigt att regionen och kommunerna genast tar initiativ till omförhandling så att den nya järnvägen får en ändamålsenlig sträckning. Jag tror att alla vi pendlare är intresserade av verkliga förbättringar, inte onödiga och dyra omvägar!