Replik till insändare 4 januari 2022: Slutförvarsbeslutet kan inte grundas på känslor.
Tidigare ordförande i Referensgruppen för slutförvarsärendet i Östhammars kommun, Anna-Lena Söderblom, påstår att svenska forskare inom ämnet korrosion av metaller har ett eget patent på en metallegering för kapslar avsedda för inkapsling av använt kärnbränsle. Artikeln antyder att det kan ha viss påverkan på intresset för frågan om kopparkorrosion. Förmodligen menas inte endast ett allmänt/professionellt intresse utan även ett ekonomiskt intresse.
Jag har kontrollerat uppgifterna och fått fram att forskaren, vars företag ägde patentet, har avlidit och företaget har likviderats. Därmed har ingen av de från kärnavfallsbolaget Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, oberoende forskare som nu är aktiva i debatten något ekonomiskt intresse i patentet. Vem vilseleder? De korrosionsforskare som arbetar för kärnkraftindustrin i Sverige och i andra länder är däremot beroende av de pengar de får för sitt arbete.
Frågan om slutförvaring av kärnavfall och använt kärnbränsle kan inte fattas med känslor utan måste grundas på fakta och gedigen forskning. Det är just det debatten gäller.
Korrosionsforskarna vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, menar i korthet att SKB:s kompletterande svar till regeringen om kopparkorrosion, efter Mark- och miljödomstolens yttrande till regeringen i februari 2018, inte alls var tillräckliga för att visa att kopparkapslarna långsiktigt uppfyller kraven för att kunna innesluta bränslet den långa tidsperiod som säkerheten kräver. Vem bedriver gedigen forskning om kopparkorrosion?