Alla känner till det. Vi som bor här. Polisen. Kommunen. Fastighetsägaren. Men ingen gör något åt det.
I hästsamhället Julmyra där vi bor används vägsamfälligheten som går genom vårt bostadsområde som en travbana. Detta hindrar framkomlighet för fotgängare, barn, och bilar. Men det är även livsfarligt för både människor och hästar.
Föreställ dig flera travhästar som kommer rusande mot dig, på en smal grusväg med skymd sikt, utan möjlighet att stanna i tid. Detta möter oss dagligen. Vid otaliga tillfällen har hästar nästan kolliderat med bilar eller människor. Vid flera tillfällen har människor och hästar skadats. Det är bara en tidsfråga innan en dödsolycka är framme.
Vägsamfälligheten täcks av allemansrätten. Alla som inte driver kommersiell verksamhet har rätt att vistas där. Men det är ingen tävlingsbana. Det är vanliga trafikregler som gäller. Att dessa bryts dagligen med fara för liv anser ingen vara deras ansvar. Kommunen säger sig vara ledsen för att ha godkänt bygglov till en angränsande transportsträcka för hästar som bryter mot plan- och-bygglagen, men vad som är gjort är gjort. Fastighetsägaren har tandlöst informerat sina kunder att respektera trafikregler. Polisen säger att de själva måste bevittna trafikbrott, vilket är en omöjlighet då närmaste polisstation är 30 minuter bort i Sala eller Uppsala.
Detta är ingen nyhet. Detta har varit känt i flera år. Inget händer. Och detta är inget lyxproblem bara för att det handlar om folk med hästar. Det handlar om liv och död.
Olyckan kommer så småningom. Man kommer att säga ”hemskt sorgligt, hur kunde det bli så här”? Alla kommer att peka på varandra. Ingen tar ansvar.
Vi vet nu att detta kommer att ske. Vem av oss ska mista livet? Tärningen är kastad.