Svar till insändare av Bert Skagerberg 9/6
I framhållandet av nyttoaspekten har UVA undanhållit att omhändertagandet av avlopp, för att skydda människors hälsa och miljö från sanitära olägenheter, är mycket dyrare än att säkra tillgången till färskvatten. Att ålägga medborgare som använder lite dricksvatten att betala med en oskäligt hög fast avgift för storförbrukarnas reningskostnader av fekalier, tvätt- och diskvatten är inte förenligt med lag (2006:412) om allmänna vattentjänster 31 § ”Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist”.
I rapporten som ligger till grund för beslutet om VA-taxan har inte hänvisats till kommuner som lyckas med hög rörlig VA-taxa ge tydligt incitament att spara vatten genom att specificera det rörliga priset för brukningstaxan (ca 40 procent för färskvatten och 60 procent för brukningstaxan).
VA-taxan missaktar genom den låga rörliga delen också miljökraven att stimulera omhändertagande av regnvatten. Klimatproblematiken skulle återspeglas i brukningstaxan, men VA-taxekonstruktionen bygger på rekommendationer som Svenskt Vatten har gett för 20 år sedan och har inga element från den nya forsknings- och innovationsagendan Vattenvisionen – etappmål 2030, som svensk vattensektor har tagit fram för att få till stånd hållbara vattentjänster i Sverige.
”Att ta ut en större del av brukningsavgiften som fast del, förutsätter att den fasta delen av avgiften kan differentieras så att den speglar den huvudsakliga nyttan som olika fastigheter har”, står det i P96.
Sambandet mellan mängden tappat färskvatten och återföring av det använda vattnet fattas.
Ändringen av taxekonstruktionen har medfört oförsvarbart höga avgiftsnivåer för många medborgare, varav 62 000 studenter och pensionärer, som fick en orimlig kostnadsökning upp till 90 procent i motsats till alla storförbrukare som fick sina kostnader sänkta.
En vattensparande investering för installation av snålspolande anläggningar i hushållet är bara lönsam med ett högt rörligt pris. Det måste löna sig att spara in på dricksvatten och det uppnår man bäst med ett progressivt rörligt pris.
Enligt Svensk Vatten är det dagliga basbehovet ”per capita” för mat och dryck 10 liter. Dessa 10 liter ska vara billiga, eftersom denna mängd går det inte att minimera. Resten går det att spara in på, och ska bli dyrare ju mer det tappas ur kranen som enda rätta linje för politiska beslutsfattare, som vill ta sitt ansvar för klimat och miljö.