Svante Axelsson, krönikör på UNT, skrev den 16 april om flertalet så kallade ”gröna industrier” i Sverige, från LKAB i Kiruna till Nortvolts elbilar och elektrobränsle producerat av Liquid Wind. Slutsatsen är att den nya tekniken kommer att vara vägen till framtidens hållbara verklighet.
Men vad som inte nämns är att det inte är så enkelt som de greenwashade industrierna framställer. Elektrobränslen hävdas komma från ”grön koldioxid”. Bara där borde vi stanna upp och fundera. Vad betyder detta? Som jag har nämnt i min tidigare kritik mot Vattenfall och SAS, vilka skulle göra elektrobränsle, så blir slutgiltiga produkten av metanolförbränningen ändå koldioxid som släpps ut i atmosfären. Dessutom nämns detta begrepp ännu en gång i krönikan där den antas kunna lagras under havsbotten i Norge. Men CCS-tekniken är ännu i sin linda och det kommer både vara en väldigt omständlig väg för kolet samt förmodligen orimligt dyrt att använda i tillräckligt stor skala. Speciellt med tanke på hur många som hävdar att de ska lagra sin koldioxid just där.
Vidare räcker det inte att byta ut dagens bilar med förbränningsmotorer mot elbilar, utan en systemförändring där vi snarare lever på gemensamma resurser som buss och tåg. Inte ens till Northvolts Skellefteå finns ju dagliga tåglinjer, utan dit flygs det för att utföra jobbet vilket ger koldioxidutsläpp, med dagens flygteknik eller morgondagens tänkta elektrobränsle.
Jag skulle vara försiktig att höja Sveriges (ännu ej storskaligt genomförda) klimatsatsningar, varav många nämnda i krönikan, som sättet att uppfylla IPCCs rekommendationer.
Amanda Rensmo, Uppsala
Svar
I min krönika den 16/4 gav jag exempel på den gröna industriella omställningen som nu håller på att ta fart i Sverige.
Det är bra att vara kritisk till allt som sägs om vad industrin gör och inte gör. Men de exempel som jag nämnde i krönikan som t ex fossilfritt stål och mer hållbara batterier till elbilar, är viktiga omställningar som är helt avgörande om Sverige ska nå våra klimatmål.
Utmaningen som vi står inför år så gigantiskt att det inte handlar om ett ”antingen eller tänkande” utan ett ”både och” som till exempel vikten av ny teknik och förändrade beteenden, både elbilar och mer kollektivtrafik, bygga mer i trä men också klimatneutral cement, både förändra produktionsprocesser och göra konsumtionen mer cirkulär. Men utan stora teknikskiften har vi som individer ingen chans att klara klimatutmaningen i Sverige eller globalt.
Det gäller även produktion av elektrobränsle. Att gifta ihop biobaserad koldioxid med grön vätgas är viktigt för att snabbt skapa ersättning till fossila bränslen i sjöfarten och flyget utan att nyttja mer av skogen eller jordbruksmarken, inte minst i ett globalt perspektiv.
Termen greenwash innebär att säga en sak och göra en annan. Det stämmer inte in på något av de företag som jag beskriver i texten. De genomför stora investeringar i ny teknik och är transparenta med vad de gör. Det är viktigt att diskutera synen på biobränslen och ifrågasätta tekniska lösningar, men att använda etiketter för att slentrianmässigt misstänkliggöra företag och meningsmotståndare är oseriöst och bidrar varken till diskussionen eller utvecklingen.
Svante Axelsson