Stadsdelen och samhället vi bor i är inte vilken plats som helst, det är en förlängning av vårt vardagsrum, våra hem. Sedan 2016 arbetar Uppsala kommun med att ta fram en ny stadsdelsindelning. Ett första, förtjänstfullt förslag behandlades av kommunens namngivningsnämnd under 2016 och gick sedan tillbaka till kommunens tjänstemän som förändrade förslaget och anpassade det till de statistikområden som kommunen årligen rapporterar till SCB, så kallade NYKO-områden. Dessa områden stämmer på många punkter inte överens med den historiskt och kulturellt framväxta stadsdelsindelningen i Uppsala, vilket dåvarande oppositionen (M, L, C och KD) påpekade när ärendet kom upp för behandling i namngivningsnämnden igen under 2018. Frågan återremitterades sedan också av kommunfullmäktige. Nu har ett nästintill identiskt förslag återigen lagts fram för beslut.
Uppsalas minoritetsstyre med S, L och MP har med stöd av V vid kommunstyrelsens möte den 15:e april ställt sig bakom detta förslag som nu skall behandlas i Uppsala kommunfullmäktige, ett förslag där stadsdelsgränserna i Uppsala ändras. Förslaget innebär att stadsdelarnas gränser anpassas så att de överensstämmer med de så kallade NYKO-områdena. Statistik är nödvändigt för uppföljning och planering av samhällsbyggnadstekniska skäl men behöver inte nödvändigtvis styra stadsdelsgränser. De utgör ett lager som ligger över och oberoende av hur medborgarna idag och historiskt definierat sitt närområde. Ett belysande exempel i sammanhanget är förslaget att göra Akademiska sjukhuset till en egen stadsdel, trots att det historiskt tillhört stadsdelen Fjärdingen och enligt vår mening borde göra så även framöver. Ett annat exempel är förslaget att göra Uppsala kungsäng till en egen stadsdel, trots att denna sedan gammalt ingår i stadsdelen Kungsängen och bör fortsätta att göra det.
Vidare föreslår vänsterstyret att stadsdelar slås samman. Till exempel blir Nåntuna och Vilan stadsdelen ”Nåntuna Vilan”. Här tycker vi, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna att dessa stadsdelar ska vara kvar och inte slås samman och få otympliga dubbelnamn som ingen använder.
Till sist kan vi tillåta oss att vara lite ödmjuka. Oavsett vem som lagt fram ett förslag till stadsdelsindelning så hade alltid någon känt sig förfördelad. Ytterst är det en demokratifråga. Därför måste stadsdelsindelningen söka sin legitimitet hos och vara utformad för stadens medborgare. Med detta sagt hade det varit klädsamt om vänsterstyret inklusive L i alla fall hade haft samråd med medborgarna. Nu vill man fatta beslut utan denna demokratiska förankring, där kommuninvånarna får inkomma med synpunkter på förslaget, innan deras förlängda vardagsrum möbleras om.