Nyligen (UNT 7/5 2020) kunde man läsa att de estetiska linjerna på Wiks folkhögskola föreslås ”pausas”. Skälet till den föreslagna pausen är, enligt Cecilia Linder i kulturnämnden, en arbetsplatskonflikt. Förutom konflikten sägs att arbetslöshet i coronapandemins spår lett till nya behov – fler allmänna kurser i Uppsala, och tolkkurser.
Jag läser artikeln med stigande förundran. Vilka är de egentliga skälen till förslaget? Var finns logiken? För coronasituationen borde istället innebära utökad satsning på befintliga estetlinjer på Wik.
I tider av svår existentiell kris, som pandemin som nu lamslår världen innebär, är kulturen viktigare än någonsin. Kultur påverkar våra liv och ger stöd vid olika typer av trauman. Psykologer brukar tala om kulturens förmåga att läka och trösta. Ja, det finns otaliga exempel på hur kulturen är livsavgörande när vi människor utsätts för omskakande livssituationer. Den är en motkraft och ett motgift mot ångesten. Den ger form och ton åt ovissheten. Den skänker hopp.
Själv har jag glädjen att känna flera personer som gått på Wiks estetlinjer. Några har sagt ”det var mitt bästa år”. Nu tänker jag på alla förhoppningsfulla som sett fram emot kommande läsår. Många av de som läser på Wik är unga vuxna för vilka detta år innebär ett viktigt steg i livet. Gemenskapen, den kreativa miljön liksom det förtroendefulla delandet av konstnärligt skapande är ovärderlig.
Så ansvariga beslutsfattare: lägg pausplanerna i papperskorgen och satsa istället på estetlinjerna på Wik.