Det har sprängts en port i söder.
Rädda systrar, rädda bröder…
Norra staden har hört smällen
Blåljus ilar genom kvällen
Larmet går till fler poliser
Skärmar tänds av push-notiser.
Vi kan inte ha det så här!
Det är nog nu!
Vi kan inte ha det så här!
Det är nog nu!
Hon som flytt i från milisen
torkar glassplitter från spisen
”Aldrig mera”, med de orden
for hon över halva jorden
Hon som var så fast besluten
om att inte bli beskjuten
ser på skotthålen i rutan.
Trygghet får hon leva utan.
Han som nyss var rörd till tårar
ryser nu av kalla kårar
Tjejen visade sin sticka.
Kanske pojke, kanske flicka.
Var ska barnet sen få sova?
Kan han skydda? Kan han lova?
Han som glatts åt extra strecket
plockar glas från fönsterblecket
De som länge sparat pengar,
för att köpa barnens sängar,
står nu där på trottoaren.
De har frågor. Saknar svaren.
Gula filtar, inga täcken.
På balkongen vridna räcken.
Barnen ser gardinens mönster.
Pekar upp mot glaslöst fönster.
Grannar trängs vid cykelställen
Håller om varann i kvällen.
Tröstar barn som skakar, gråter
Kommer kraschen komma åter?
Ovissheten ökar stressen
Är det farligt på adressen?
Är det bäst att lämna orten?
Törs man bo så nära porten?
Vi kan inte ha det så här!
Det är nog nu!
Vi kan inte ha det så här!
Det är nog nu!
"Norra staden har hört smällen – blåljus ilar genom kvällen"
"På vilken plattform når man utförare av våldsdåd? Det kanske inte är just lokaltidningen. Men rappare rappar, artister sjunger och lärare skriver insändare. Så det gör jag nu." skriver insändarskribenten Linda Claremar.
Kommer Uppsala att få en ny våldsvåg, eller kan dåden ta slut? Det senare hoppas läraren och insändarskribenten Linda Claremar på.
Foto: Utryckning Uppsala
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.