Naturligt att Sanna Marin föredrar engelska

Svar på Jonas Dahlgrens insändare: Båda kan svenska – varför då engelska?

Statsministrarna Magdalena Andersson och Sanna Marin föredrar engelska.

Statsministrarna Magdalena Andersson och Sanna Marin föredrar engelska.

Foto: Paul Wennerholm/TT

Insändare2022-04-21 09:09
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag läste Jonas Dahlgrens insändare (13/4) blev jag lite fundersam. Är det verkligen så enkelt och självklart att finska Sanna Marin vill tala svenska i mötet med Magdalena Andersson? Jag kontaktade en god vän, finlandssvensk översättare vid riksdagen i Helsingfors, som jag brukar diskutera språkfrågor med. Hon tyckte det var helt naturligt att man föredrog engelska i ett så viktigt samtal som det mellan Magdalena Andersson och Sanna Marin angående eventuell Natoanslutning. Som finländare med finska som modersmål kommer ju Sanna Marin annars i underläge medan Magdalena Andersson knappast har några svårigheter att kommunicera på sitt modersmål. Med engelska är de båda mer jämlika och de är säkert också vana vid en viss språklig repertoar i sina politiska samtal internationellt.

Till saken hör också att svenskan i Finland fått en alltmer underordnad roll i skolan så finskspråkiga är inte så vana vid att tala svenska. När jag bodde i Finland fördes en ganska hätsk diskussion om "tvångssvenskan" (pakkoruotsi) och så småningom har det blivit allt vanligare att man väljer engelska i stället för svenska som första främmade språk. Tidigare var svenskan obligatorisk i studentexamen, men inte nu längre.

Under min tid som lärare i Finland kom jag att möta en del för mig lite förvånande situationer som gällde inställningen till svenskan. Mina finska kolleger talade gärna svenska med mig som rikssvensk men inte så gärna med sina finlandssvenska kolleger för de kunde ju finska.  På sjukhuset i Åbo fick jag erfara att läkarna inte så gärna ville tala svenska med mig. Det blev i regel engelska.  En äldre läkare som väl ville  göra sin plikt verkade direkt obekväm med att tala svenska och bemötte mig väldigt stelt och formellt.  Kanske berode det på att han kände språkligt underlägsen. 

Man får alltså inte glömma att den språkliga variationen i Finland är stor regionalt och att det fortfarande kan finnas okunskap om detta, både i Sverige och Finland. Inte alla finländare med finsk bakgrund  behärskar svenska särskilt  bra och inte heller alla finlandssvenskar med enbart skolfinska i bagaget talar finska obehindrat. Det kan vara skäl att acceptera engelska som ett språk att mötas på när vi har olika språklig bakgrund.