När krisen kommer behövs bördig åkerjord – inte cykelvägar

Problemet med att anlägga en cykelväg ut till Ulva är inte att det skulle vara ett rättsövergrepp, vilket moderaterna skriver (UNT 15/2). Problemet är att åkerjorden behövs för att tillgodose Uppsala med mat. Det skriver insändarskribenterna Börje Lindén och Thommy Dahlén.

Diskussionen om att bygga cykelväg till Ulva har helt fel fokus menar insändarskribenterna. De tycker inte att man tar hänsyn till att den bördiga jorden är viktig för framtida matproduktion och beredskap.

Diskussionen om att bygga cykelväg till Ulva har helt fel fokus menar insändarskribenterna. De tycker inte att man tar hänsyn till att den bördiga jorden är viktig för framtida matproduktion och beredskap.

Foto: Maria Hedenlund

Insändare2025-02-23 16:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I UNT den 15/2 skrev Therez Almerfors, Markus Lagerquist och Mattias Jansson (alla M) om Uppsala kommuns planer på en cykelväg ut till Ulva. Den sträckan består av åker, som skulle tvångsinlösas. Författarna menar att detta strider mot markägarnas lagstadgade äganderätt och vore ett rättsövergrepp. De menar också att cykelvägen inte utgör något viktigt allmänintresse. 

Men här finns ett annat, allt viktigare allmänintresse: att bevara god åkerjord för framtida matproduktion, bland annat av beredskapsskäl. För cykelvägen vill kommunen tydligen expropriera 13 hektar god åkerjord. Vad är viktigast: cykelvägen till Ulva eller markens bidrag till efterkommande generationers matförsörjning? Uppsala kommun har under årtionden exploaterat åkerjord för bebyggelse och vägar. Detta bara fortsätter, med det nya industriområdet i Västra Librobäck som exempel. Härtill kommer framtida förluster av åkermark vid spårvägsbygget och bygget av Sydöstra staden och så vidare.

Veteskördarna på den åker som berörs av cykelvägen bör uppgå till 6–7 ton per hektar, vilket på den nämnda arealen motsvarar cirka 40 000 2-kilospåsar med vetemjöl. Sveriges självförsörjningsgrad för mat är nu nere på ca 50 procent, mot Finlands 80 procent. Framöver hotar livsmedelsbrist genom att världens åkermark minskar och folkmängden ökar, samtidigt som klimatförändringar utgör ett hot mot matförsörjningen. I exempelvis Sydeuropa blir det alltmer halvökenklimat genom ökad värme. Minskad åkerareal i Sverige kan knappast kompenseras genom högre avkastning. Även här riskeras sämre skördar genom ökad värme, vattenbrist och växtsjukdomar, som gynnas av högre temperatur. Samtidigt hotas skördarna av värre oväder. Exempelvis översvämmades stora åkerarealer i Uppland och Västmanland 2023. Våra lerjordar har tidigare hållits i ett bra skick genom att djup tjäle luckrat marken till stort djup. Men numera är det mindre tjäle, vilket ger kompaktare jord och därmed risk för sämre tillväxt.

Dessa hot och vår dåliga livsmedelsberedskap medför att vi måste sluta förstöra god åkerjord. Vi har inte annan mark som kan odlas upp till åker och ersätta exproprierad odlingsmark. Det går ju inte att göra god åkerjord av steniga skogsbackar eller sandiga tallhedar. Styret i Uppsala kommun (S, V och MP) tycks inte kunna tänka om. S och V vill enligt artikeln anlägga cykelvägen till Ulva. Men vad säger Miljöpartiet som vill värna natur och miljö?