Att få planera för en helt ny stad är något av de mest kittlande tankarna en stadsplanerare kan föreställa sig. En möjlighet att sätta sin prägel och samtidigt få göra ”rätt” från början. Frågan jag som hållbarhetsspecialist och stadsplanerare ställer är dock hur det är möjligt att bygga något nytt och göra ”rätt” från början, när vi samtidigt negligerar vår befintliga stad?
Som de flesta av oss Uppsalabor redan vet så planeras Södra staden, Bergsbrunna, som ett av kommunens åtagande i avtalet om fyrspåret med staten. Förutom att stadsdelen innebär att vi tar en massa jordbruksmark i anspråk och behöver hugga ner en hel del skog så ska stadsdelen rymma ca 33 500 bostäder där 58 000 människor ska bo och där cirka 10 000 personer ska jobba. Siffror som baseras på antaganden om en befolkningsökning, som ska leda till ett visst behov av boytor och lokalytor. Antaganden som bygger på att vi ska fortsätta att använda stadens byggnader på exakt samma sätt som förr och då är frågan, ska vi verkligen det?
I spåren av coronakrisen så har det nog inte undgått någon hur vardagslivet har förändrats när vi anpassat oss till den nya tillvaron. En tillvaro som åtminstone för oss kontorsnissar fungerar förhållandevis bra och där vi nog alla ställt oss själva frågan om det inte är så att vi borde tänka om kring hur vi använder våra byggnader?
Att byggnader och lokaler står tomma stora delar av dagen är ingen nyhet. Den kungliga ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) lanserade i vintras rapporten ”Lokaldelning som norm” där det kunde konstateras att:
Våra skolor används cirka 20 procent av den vakna tiden som de står.
Våra kontor används cirka 10 procent den vakna tiden som de står.
När det kommer till bostäder så har vi både byggnader som står helt tomma idag i centrala Uppsala och till övervägande del bor våra äldre ensamma i stora och billiga bostäder som de inte alltid orkar ta hand om och som de ibland känner sig fast i.
Det är ganska uppenbart att vi gör något fel när vi försöker bygga bort kontorsbristen och bostadsbristen, utan att försöka göra något åt att byggnader faktiskt står tomma stora delar av dagen. För vi kan ju bo mer kollektivt, skippa det överdådiga kontoret och faktiskt använda vår nyfunna tid på föreningsaktiviteter i våra närområden istället för att sitta i trafikstockning eller överfyllda kollektiva transportmedel varje dag.
I en föränderlig värld med begränsade resurser så är planer på att bygga en ”helt ny stad” en utdaterad idé. Bergsbrunna kommer nog aldrig bli så bra som vi hoppas på om vi inte gör vårt yttersta för att ta hand om vårt befintliga Uppsala hållbart.
Nej, vi ska inte bygga nytt, om vi inte lärt oss att använda och ta hand om det vi har först. Bara då kan Uppsala bli riktigt hållbart.