Har rödlistade arter blivit ett begrepp som missbrukas för att uppnå alla tänkbara syften? Håller detta mycket viktiga begrepp på att bli urvattnat? Kan ett tecken på detta vara att forskare i alla tänkbara syften inarbetar begreppet i sina ansökningar för att säkerställa projektfinansiering.
Man kan i media, till exempel i tidskriften Vår fågelvärld läsa och i SvT höra att 50 procent av de rödlistade arterna finns i skogsmark. Vill man med detta uttrycka en oro? Om så, borde oron vara större för icke skogsmark då där finns 50 procent av de rödlistade arterna på en mindre areal. Skogsmarken utgör 70 procent av vårt land. Är det bra eller dåligt med förekomst av rödlistade arter? En besprutad veteåker som saknar rödlistade arter är väl inget att föredra. Hur skall man se på en åker som planterats igen med skog och där antal rödlistade arter ökar?
Genom att framhålla att 50 procent av de rödlistade arterna finns i skogsmark vill man förändra skogsbruket. Finns det vetenskapliga studier hur artsammansättningen förändras i ett hygge jämfört med en orörd skog under en 100 årig omloppstid? Det finns skogliga försöksytor som är 40 till 50 år som berör frågeställningen men dessa lyfts inte fram utan många läggs ner. Vore det inte klokt mot kommande generationer att starta studier med 100 års inriktning för att vetenskapligt och med mätbara metoder försöka klarlägga vad trakthyggesbruk har för inverkan på ”rödlistan”. Tänk om dagens bedömningar är felaktiga och ett hygge i kombination med reservat efter 100 år har skapat större och värdefullare artrikedom än ett orört skogsbestånd?
Ytterligare ett tecken på missbruket är hur inkonsekvent begreppet hanteras. För hag- och betesmarker görs allt för att skapa mer av dessa miljöer och gynna biotopens rödlistade arter. Medan för den brukade skogsmarken som också skapats av människan så görs allt för att stoppa skogsbruket för att gynna rödlistade arter.