Min man hade just fått diagnosen snabbväxande Lymfom (Lymfcancer). Han hade plågats i månader av svåra smärtor i rygg och ben men ingen hade förstått vad problemet varit.
Det började poppa upp små och stora knutor på kroppen. En knuta togs bort. Ingen trodde det var allvarligt men den sändes ändå in för analys. Efter fyra veckors orolig väntan kom svaret. Man visste inte vad det var.
Samtidigt märkte maken en förstorad testikel och tack vare en tidigare läkarkontakt fick han en AKUT remiss till röntgen i handen. Han gick med denna och träffade en läkare på akuten, som lovade att de skulle kalla honom ”i dag eller i morgon”. Ingen hördes av. Det gick inte att ringa till röntgen. Till slut kom ett brev på posten och en vecka efter remissen lämnats, fick han så äntligen sin akuta röntgen!
I min värld betydde inte ordet ”akut” att man skall vänta i ovisshet i en vecka.
Sedan började det hända saker. Efter ännu en röntgen fick vi det jobbiga beskedet – han är allvarligt sjuk.
Men vilken tur han hade, som fick en fantastisk läkare och jättefin kontaktsköterska! Han fick medicin medan man väntade på svar på ännu ett prov. Läkaren ringde tillbaka andra dagen.
Så långt kändes allt mycket bra. Men när vi sedan hade en fråga till kontaktsköterskan började problemen igen.
Akademiska sjukhuset har till onkologen ETT telefonnummer, till TRE olika cancergruppers stödsköterskor.
Man ringer och en röst ber att man lämnar personuppgifter. Du hinner inte börja tala in svaret så säger rösten: ”Meddelanden kan ej tas emot. Ring en annan dag”.
Vi ringde på fredagen, på måndagen säkert fem gånger och några gånger på tisdagen. Till slut ringde jag växeln på Akademiska och påtalade detta. En telefonist skulle koppla mig till onkologen. Jag hamnade på precis samma röst som inte kunde ta emot meddelanden.
Jag ringde växeln igen. En annan telefonist visste vilken sköterska jag sökte och skulle koppla mig till avdelningen. Oj då, nu hamnade jag på gynekologens kontakttelefon! Min man har ju inte de problemen. Jag gav upp och hoppades att ett meddelande som lämnades på 1177 skulle ge resultat.
Jag tror inte att dessa sjuksköterskor som springer benen av sig och som är kontakter till cancersjuka människor i Uppsala, själva vet att det är så här illa ställt när de lovar att ringa upp senast dagen efter man lämnat meddelande.
Att det är så illa på många husläkarmottagningar, att man måste ringa kl. 8 på morgonen för att kunna få bli uppringd, det kan man möjligen förstå, men här MÅSTE det fungera.
Vem har det övergripande ansvaret att se till att meddelanden kan spelas in för ALLA som ringer sin kontaktsköterska under telefontid?
Svar och åtgärder emotses.