Miljörörelsens senaste nyhetsbrev fortsätter att sprida osanningar om kopparkapselns betydelse i säkerhetsbedömningen. Först och främst finns inge fri radioaktivitet i kapseln, all aktivitet finns i kärnbränslets uranoxid som små kristaller. Kärnbränslet är en keram som utmärker sig för att tåla svåra kemiska miljöer och hög värme, det är mycket svårlösligt i vatten.
Bränslet ligger inkapslat i gastäta bränslerör av Zirkaloy legering, det tar ca 400 000 år för korrosion att penetrera dessa rör och först därefter kan vatten komma i kontakt med bränslet. Bränsleupplösning är en mycket långsam process, det tar ca 70 miljoner år för upplösning av bränslet.
Om kapseln fallerar händer ingenting inom flera hundratusen år.
Om två kapslar går sönder så blir utsläppet mindre än SSM:s riskkriterier
Med 20 stycken kapslar är trasiga når utsläppen upp till bakgrundsstrålningen, flyttar jag då till Bohuslän vackra kust så får jag 6–12 gånger högre strålning.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) använder befolkningens okunskap för att sprida lögner och skapa obefogad skräck om strålning och des farlighet. Andra miljörisker är inte intressanta trots mycket högre farlighet för befolkningen.
Än värre är att miljödomstolen och våra politiker anammar tolkningen utan att kontrollera fakta.
I Finland låter man experter och sakkunniga sköta granskning av frågorna vetenskapligt, och rekommenderar sedan beslut, då uppstår inga långbänkar på grund av beslutfattarnas beslutsångest och befolkningens radiofobier.
Det finns ingen vetenskaplig bekräftelse på att låg strålning är skadlig, tvärtom visar studier i omvärlden att högre bakgrundsstrålning ger minskad cancerfrekvens hos befolkningen.