Efter den senaste partiledardebatten i Agenda blev det nog tydligare än någonsin att ingen av partiledarna vågar prata om det faktum att vi bor på en planet med begränsade resurser. Begränsade resurser innebär att vi måste anpassa vår livsstil och konsumtion efter tillgången på dessa resurser, inte tvärtom. En logik som för många är självklar, men uppenbarligen inte för tillräckligt många för att någon ledande politiker ska våga lyfta frågan. Inte ens i en tid då det otvetydigt står klart att de pågående klimatförändringarna är orsakade av mänskliga aktiviteter, i en tid då Sveriges regering desperat ställer sig över den miljölagstiftning vi har för att rädda industrin, och i en tid då barn och unga lider av ångest över hur deras framtid kommer att se ut.
Det pratas ständigt om den växande efterfrågan på olika saker som till exempel el, bilar, bostäder och elektronik, saker som samtidigt som de ska vara nya också ska vara hållbara. De lösningar som presenteras handlar i sin tur om att vi måste bygga ut kärnkraften, vindkraften och andra energikällor, intensifiera skogsbruket för att öka virkesproduktionen och öppna fler gruvor för att utvinna mer metaller. Detta yttrar sig i praktiken genom att vi förstör mer och mer av de naturmiljöer som utgör hem för alla andra djur vi delar denna planet med. Samma naturmiljöer som förser oss med frisk luft, rent vatten, klimatreglering och andra livsnödvändiga tjänster. Just nu skövlas de sista naturskogarna på grund av att det råder virkesbrist och ett flertal företag ansöker om tillstånd för djuphavsgruvdrift vilket visar hur vansinnig jakten på naturresurser har blivit. Hur kan lösningen på akuta miljö- och klimatproblem vara att exploatera naturen ännu mer?
Sverige framställs ofta som ett föregångsland när det kommer till miljö- och klimatarbete men det är hög tid att ifrågasätta denna bild. I Sverige 2021 anklagas forskare och miljöorganisationer för att vara alarmistiska och media anklagas för att vara partiska när de visar hur verkligheten ser ut idag, medan politiker (och myndigheter) gullar med industrin och sätter sig på tvären i internationella miljöförhandlingar. Nästa år är det riksdagsval och som det ser ut nu är inget av riksdagspartierna något alternativ för mig som anser att det krävs en rejäl omställning av samhällets produktions- och konsumtionsmönster. Vem ska jag rösta på?