Uppsalas politiska ledning med Erik Pelling i spetsen hyllar en stark tillväxt av befolkningen. ”Södra staden”, blir ett av de mest extrema bostadsprojekten i landet. Stor del av skogsområdet Lunsen tas i anspråk, likaså värdefull jordbruksmark. Maximal tillväxt prioriteras framför miljö och hållbarhet. Naturvärden offras för tillkomsten av en ny tätbebyggd storstad. Varför planeras inte mer byggande i kransorterna? Hur förvaltas Gunnar Leches byggnadsvisioner där människor och natur existerar i samspel?
En motsättning mellan tillväxt och miljö kan inte negligeras. Hållbarhetsfrågor har diskuterats i Sverige sedan 1970-talet. I politiken talas ofta om ”hållbar tillväxt” men hur mycket av realitet betyder detta? Det går att modifiera byggandet så att det blir ”mindre ohållbart”. Men det går inte att trolla bort problemen. Att omistlig skogs- och jordbruksmark tas i anspråk är ett tecken på ohållbar utveckling. Den nya bron över Fyrisån skadar djurliv, vattensystem och vattenförsörjning.
Extrem tillväxentusiasm är ingen positiv politisk egenskap. Inte heller att som en ångvält köra över motstående intressen och bedömningar. Ett demokratiskt förhållningssätt är att lyssna på olika röster i konstruktiva samtal. Många direkt berörda och andra uppsalabor har ansträngt sig med remisser och debattinlägg för att påverka planerna för södra staden, likaså det ohämmade tillväxttänkandet för hela Uppsala. Frågan är om utbyggnadsplaner i Uppsala någonsin fått en så omfattande kritik.
Vad blir svaret? Var finns miljöprofil och andra visioner än maximal tillväxt? Avtal och överenskommelser av olika slag tycks ha gjort det allt svårare att tänka nytt och dra sig ur spektaklet. Vad utöver existerande opinionsyttringar krävs för att i grunden ompröva utbyggnadsplanerna i södra Uppsala? Budskapet som i dagsläget förmedlas till oss engagerade är att remisser och andra yttranden är meningslösa.
Mycket kan diskuteras vad gäller demokrati i Uppsalas planering. Översiktsplaner är viktiga men de kan missbrukas. Den fria debatten kan negligeras. Att föra fram ett huvudsakligt alternativ och därefter på sin höjd tänka sig viss modifiering räcker inte.
Projektet ”södra staden” kan inte godkännas ur hållbarhetsperspektiv, inte heller ur demokratisk synvinkel. Intrycket är att man aldrig varit beredd att ompröva planen. Avtalet med staten har försvårat en normal demokratisk beslutsprocess.
Demokrati handlar om förtroende för våra politiker. Moderaterna säger sig vilja göra ett omtag. Centern ifrågasätter storleken på utbyggnaden. Men hur ställer sig övriga partier inför valet i höst?