Uppsala är känt för många fina ting samt ökänt för avsevärt sämre ting. Det som framför allt ger Uppsala en särprägel är den helt världsfrånvända trafikplaneringen. Den styrs av bilhatande politiska partier och devota kommunala tjänstemän, måna om sina jobb men helt renons på intresse av att trafiken skall flyta på för att minska trängsel, tidsförluster och följaktligen minskade avgasutsläpp.
Listan kan göras alltför lång men om vi börjar med de allt annat än synkroniserade ”vägarbetena”, ofta totalt utan synbar verksamhet veckovis.
Lägg till de rödgröna politikernas förtjusning i så kallade farthinder, eller vilken eufemism, man för tillfället betecknar dem med.
Hastighetsbegränsningar skall respekteras men de terränghinder som förstör både komfort, miljö och effektivitet fungerar inte, men de förorsakar ökade utsläpp och för regionens eget bussbolag GUB fordonsskador för mer än en miljon kronor årligen (källa: GUB). Om inte skattepengar som slösas stör politiker och tjänstemän kunde möjligen omsorg om de egna bussförarnas hälsa få dem att i alla fall ta bort de imbecillt utformade ”hoppbackar”, i chaufförsjargong benämnda ”Pellings pucklar”, som bland annat ligger generöst utplacerade längs Fyrislundsgatans södra del.
Då jag kört stadsbuss ett halvår kan jag upplysa farthindersentusiasterna med att en ledbuss, i synnerhet de eldrivna, som inte går ner i 0,5 km/h, det vill säga i princip står stilla, slås sönder och garanterat ger passagerare och förare en mindre chock.
Att sedan systematiskt ta bort alla gatuparkeringar oavsett resultat är också ett av Uppsalas ”adelstecken”. Ofta motiverat av behovet av cykelbanor breda som flygfält (Sysslomansgatan), uteserveringar, ”gröna ytor” typ de ilsket gula farthindren kallade blomlådor längs Östra Ågatan och ”event”…
Det sistnämnda är utmärkande för hur de styrande kommunpolitikerna ser Uppsala. Staden är en yta för event och jippon, inte som en plats där människor bor, lever, färdas och handlar. Uppsala är i deras ögon inte en stad utan ett ”event”.
Ingen bilist med sunt förnuft kör runt i den enkelriktade labyrint som utgör Uppsalas centrum för nöjes skull. Jag cyklar oftast och låter bilen stå. Men budskapet till alla som inte bor i centrum och som skulle drista sig att ta bilen in för att exempelvis julhandla är klart: Ni är inte välkomna! Åk till Gränbystaden.