Per-Olof Göteby, du skriver att rovdjuren är nödvändiga för att bevara den biologiska mångfalden i opåverkad natur, vilket kan stämma. Men vad gäller vargen innebär en etablering i det svenska odlingslandskapet minskad biologisk mångfald då den ofta gör det omöjligt att hålla betande djur.
Anledningen till att vargen är skyddad kan bero på att beslutsfattarna är okunniga om problemen med att ha fritt levande varg i ett land som har för lite vildmark.
Jag väntar fortfarande på att du skall besvara frågorna i förra inlägget. Jag fick bara ett svar och om jag förstod dig rätt menar du att boende i området enligt svensk lagstiftning inte har någon talan utan tvingas anpassa sin tillvaro efter vargarna.
Men svenska lagstiftare tycks inte ha några egna synpunkter i frågan eftersom de helst hänvisar till EU:s Art- och habitatdirektiv, men bara i valda delar. Att där stadgas att socioekonomiska hänsyn skall tas i rovdjursförvaltningen väljer många beslutsfattare på olika nivåer att blunda för.
När detta skrivs har Siggeforavargarna, som du så varmt välkomnade, redan hunnit utplåna flera får. ”Nu är det viktigt att vi hjälps åt för att behålla dessa” skrev du. Etableringen kommer antagligen att misslyckas om berörda människor får försämrade livsvillkor.
Och vargarna kommer inte att ha någon hjälp av att du och övriga vargentusiaster vägrar att se problemen.