Hotade arter är högaktuella. Nu senast har man hittat en rödlistad art där man inte hade väntat det, i Ulleråkers-trakten. Spännande!
Jag måste få berätta att jag också har sett en annan hotad art. Det är arten människa. Jag såg senast idag flera unga exemplar ute på gärdena i anslutning till Gula stigen. Ja, ibland kryllar det av dem, mycket ofta kan man också se vuxna exemplar.
Men jag har funderat mycket över varför till exempel den rödlistade arten cinnoberbaggen får så mycket uppmärksamhet. Den har väl inte skrivit någon insändare eller lämnat in någon forskningsrapport.
Det måste vara svårt att få reda på vad den arten vill. Särskilt i jämförelse med arten människa. Där kan man ju både fråga och få svar. Och den arten har både skrivit och berättat och lämnat in skrivelser och remissvar och forskningsrapporter och plakat och namninsamlingar och gjort manifestationer, så vad arten människa tycker, det går ju bra att få reda på.
Vad lågmälda kryptogamer, cinnoberbaggar och göktytor vill, det krävs mycket ansträngningar för att ta reda på. Men vad den i hög grad hotade arten människa tycker, både unga exemplar och fullvuxna, förblir märkligt ouppmärksammat.