Kommentar till insändare av Per Axell 12/8
Antalet insändare om vargens vara eller icke vara har genom åren gått i skov. Att det finns varg i våra närområden är ingen nyhet för varken fårägare eller jägare. Riksdagen har beslutat att det skall finnas varg i Sverige då den ursprungligen tillhört vår fauna. Trots detta blir det väldigt upprörda känslor hos vissa som måste omedelbart skriver insändare.
Den insändare som har varit mest saklig och intressant är skriven av Per Axell, Svenska Rovdjursföreningen, om hur vi kan lära oss att leva med vargen. När det gäller skydd av får är det viktigt att rovdjursavvisande stängsel monteras vilket Rovdjursföreningen ideellt kan hjälpa till med. Detta ger en fantastisk möjlighet att skydda sina djur.
Att inte ha fungerande stängsel är för min del helt förkastligt och på gränsen till djurplågeri i områden där det finns varg. Axell tar även upp frågan om jakt inom vargrevir och refererar till forskningsprojektet Grensevilt. Det går att förändra jakten utifrån de premisser som finns, exempelvis undvika lösdrivande hund. Människan har förmåga att anpassa sig till nya villkor.
Varg är även den enda tänkbara predatorn på vildsvin, som ställer till allt mera problem för jordbruket. Jakten på vildsvin har inte varit tillräcklig effektiv då den är svårjagad. Vetenskapliga studier har visat att vargen har en positiv effekt på populationer av hjortdjur. Vargen är en nyckelart, dvs ingår bland arter som har en särskilt viktig ekologisk funktion för andra arter, direkt eller indirekt (ArtdataBanken Naturvårdsarter Rapport 14). Ett av det mest kända exemplet är introduktion av varg till Yellowstone där vargen reducerade populationstätheten hos hjort (wapiti, elk) till en nivå där betestrycket ej hade negativ inverkan på miljön.