Det har varit mycket debatt om högskoleprovet kopplat till pandemin. Ska det genomföras över huvud taget och i så fall i vilken omfattning? Hur ska urvalet av de som får genomföra provet ske, ska det vara ”först till kvarn” eller lottning? Hur blir det nästa år, klarar vi regeringens utlovade tre tillfällen då? I måndagens UNT krävde tre representanter för Moderata studenter högskoleminister Matilda Ernkrans avgång.
En aspekt som dock inte tagits upp alls i debatten om högskoleprovet är jämställdhetsaspekten. Kvinnor utgör närmare två tredjedelar av alla som påbörjar akademiska studier. Det är ju knappast en önskvärd situation, och här är högskoleprovet intressant. Den enda debatt som varit om jämställdheten kopplat till högskoleprovet var 2019 då Ida Arnstedt och Emma Bjarnevik, Liberala studenter krävde att provet skulle skrotas. ”Kvinnor som har ansträngt sig under hela skolgången riskerar att inte komma in på sin drömutbildning eftersom det är främst män som kommer in via högskoleprovet” (GP19-10-20).
Ja, så är det. Män klarar generellt högskoleprovet bättre än kvinnor och utgör ungefär 60 procent av dem som tas in på den kvoten. Om man på det sättet något kan öka andelen män som påbörjar akademiska studier är väl det positivt ur samhällets synvinkel? Hur reagerar då jämställdhetsmyndigheten och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen nu när den här möjligheten att något utjämna könsskillnaderna minskar? Med total tystnad.
Däremot är det full fart på jämställdhetsarbetet ”i andra änden” av den akademiska karriären där det är underskott på kvinnor. Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi beskriver i sin bok Genusdoktrinen hur det systemet fungerar; finansiering av forskar- och professorstjänster kan villkoras med att det ska vara en kvinna som tillsätts. Chalmers tekniska högskola har ett projekt som ska öka andelen kvinnliga professorer och forskare på 10 år. Det projektet har en budget på 300 miljoner. Vid Tekniska högskolan i Stockholm bedrivs ett liknande arbete med två heltidsanställda tjänstemän.
Men när pojkar, som missgynnas i den obligatoriska skolan, nu också får mindre chans att komma in via högskoleprovet är det tydligen inte något som ens är värt att kommentera. Tystnaden hos berörd myndighet och minister i fall där brister i jämställdheten drabbar män är tyvärr symptomatisk. Det är inte acceptabelt. Jämställdhetsarbetet måste ha hög prioritet även när män drabbas.