Min första forsränning som rännare är över och det har varit en fantastisk upplevelse, bortsett från en händelse. På många av broarna står barn som häller vatten över rännarna eller kastar vattenballonger. De allra flesta barnen respekterade dem av oss som ropade att ”snälla, kasta inte på oss”, men vid en av broarna stod två mammor som, trots våra rop, uppmuntrade sina barn att tömma en tiolitershink över oss. Vi som rännare får inte stänka vatten på publiken och har ingenstans att komma undan. När en av våra deltagare trots sina böner blev genomvåt och vi blev upprörda ropades saker från dessa mammor som att ”äh lägg av, ni kommer ju ändå bli blöta”, ”kom igen, var lite sköna”, ”det är ju en del av kulturen”, ”det är många som skrattar här, så uppenbarligen är det ju kul” och så vidare.
Prova att översätta det beteendet till en mobbningssituation i barnens skola. Den mobbade kan inte ta sig undan och ber om att få slippa utsättas för något fysiskt obehagligt eller förnedrande. Mobbarna har hemifrån fått med sig att det är okej att inte respektera att någon vill slippa det man gör mot personen, eftersom det är en del av kulturen på skolan att mobba nya elever. Dessutom är det ju många runtom som skrattar, och mamma har sagt att det är okej då.
Vi kan också applicera det här beteendet på en sexuell situation. Kanske inte så aktuellt nu när barnen är i skolåldern, men barn blir äldre. Tänk er att en kvinna avvisar en kille på dansgolvet och ber att få vara ifred. Hon möts av utrop som ”kom igen, var lite skön”, ”det är ju en del av krogkulturen” och ”du kommer ju ändå ligga med nån ikväll”
Hur ska barnen kunna förstå skillnaden?
Jag hoppas verkligen att barnen har bättre förebilder i övrigt och uppfostras till att respektera andra människor.