Den 10 januari 2019 kom LSS-utredningen. Den gjordes av Gunilla von Malmborg och var ett beställningsjobb av S- och MP-regeringen. När den kom stod det klart att den var så undermålig och inskränkande att både funktionsrättsorganisationer och oppositionspartier och nuvarande januaripartierna L och C tyckte den hörde hemma i papperskorgen.
Hela utredningen var i princip ett enda stort brott mot den funktionsrättskonvention Sverige skrivit på. Men nu under rådande pandemi släpper alltså Lena Hallengren ut utredningen på remiss detta 28 juni och ihop med januaripartierna. L påstår sig ha plockat bort de värsta grodorna i remissen, men läser man utredningen så står dessa kvar. Ingen assistans till barn under 16 år till exempel och listan kan göras lång på rejäla inskränkningar i dessa människors liv som inte kan rå för sin livssituation.
Maria Persdotter RBU säger den här utredningen är inte värd pappret den är skriven på. Man kan undra var ett samhälle är på väg när man på detta sätt attackerar de allra svagastes rättigheter? Eller är det som vår finansminister Magdalena Andersson sa rent ut i programmet Ekot och tidningen Expressen 2015 de funktionsnedsatta skall hjälpa till och betala migrations- och integrationspolitiken. Man kan undra hur blev det så här?
Ett parti som säger sig stå för dom svaga attackerar i själva verket den allra mest utsatta gruppens rättigheter. Remissrundan är slut 12 november och till dess lär regeringskansliet ha fått in dom skarpaste remissvar dom läst på ett bra tag.