Lodjursjakten i Uppsala län saknar vetenskaplig grund

Det finns varken folklig opinion eller vetenskaplig grund bakom licensjakten på lodjur, skriver Elisabeth Blomgren.

Jakten på lodjur i Uppsala län är omotiverad, tycker Elisabeth Blomgren.

Jakten på lodjur i Uppsala län är omotiverad, tycker Elisabeth Blomgren.

Foto: Heiko Junge/TT

Insändare2024-03-15 08:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 1 mars inleddes licensjakt på lodjur i Uppsala län. I förra veckan upphörde den då kvoten på 10 fällda djur var uppfylld. Länsstyrelserna (LS) fattar beslut om licensjakt på grundval av viltförvaltingsdelegationer som de själva har inrättat. De består av representanter för politiska partier, olika intressen som jakt, jordbruk, skogsbruk, turism och naturturism, samt en representant för naturvårdsintresse.

Detta ser bra ut på papperet men innebär ofta i praktiken att medlemmar av delegationerna kan vara både skogsägare, jordbrukare och medlemmar i en jägarorganisation. Naturturism kan dessutom innebära jaktturism. Såväl flera politiska partier som jägarorganisationer har uttryckt målet att starkt begränsa förekomsten av stora rovdjur.

Undersökningar som gjorts av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) senast 2021 har visat att de flesta människor i Sverige önskar stora rovdjur i svensk natur, även i sin närhet. I en omröstning för några år sedan utsågs just lodjuret till Sveriges populäraste landskapsdjur.

Ur forskarsynpunkt finns inte något behov av att reducera lodjursstammen genom licensjakt. Lodjuren gör nytta för stammar av bytesdjur genom att hålla dem friska och gynna ekosystemen på andra sätt. Den vetenskapliga synen på både rovdjur och fauna i svenska ekosystem beaktas för lite vilket ger slagsida till förmån för de intressen som vill begränsa rovdjurspopulationerna. Vikten av biologisk mångfald och friska ekosystem beaktas för lite.

Det innebär också ett demokratiproblem då naturintresset är stort i Sverige liksom intresset för rovdjur, inte minst lodjur, medan de som utövar jakt utgör en procentuellt liten andel av landets befolkning. Även en del jägare vill se större förekomst av rovdjur.

Nyligen har viltförvaltningsdelegationen i Uppsala län tagit ett beslut att motsvarande fem familjegrupper av lodjur framöver ska anses vara tillräckligt i Uppsala län. Detta är en minskning med 50% jämfört med tidigare och saknar vetenskaplig grund. Det grundar sig inte heller i vad länets invånare i allmänhet anser. Det finns många som önskar en intressant natur med biologisk mångfald och skönhet istället för en miljö som utarmats av vissa egenmäktiga intressen.