Det kan vara läge för ett litet historiskt perspektiv. Det verkar som att dagens studenter har ett helt unikt behov av firande och om detta uteblir finns risk för allvarliga konsekvenser. För de som gick ut gymnasiet 1969 uppstod en helt ny situation. 1968 var sista året med traditionell studentexamen med studentskrivningar och muntliga förhör där risken fanns att bli underkänd på själva studentdagen. 1969 var allt borta, inga firanden med blommor och med hela släkten närvarande på skolgården.
För oss som då firat släktingar 1968 kändes det lite snopet. Vi fick våra betyg och sedan åkte vi hem. Det var naturligtvis firande hemma men inget gemensamt. Vi accepterade det och då ska man ändå tänka på att detta var under en tid då många andra studentprotester pågick. Så hur är dagens gymnasieelever annorlunda?