Vid det föregående valet till riksdagen hamnade L näst sist av samtliga partier när väljarna sagt sitt. Sedan dess har partiet enligt opinionsundersökningar legat under eller strax över riksdagsspärren. Vid valet till EU parlamentet under våren upprepas mönstret. Liberalerna hamnar strax ovan spärren. Ett fortsatt olycksbådande lågt väljarförtroende även här. Uppträdandet och den förda politiken får gång efter annan underkänt!
Nu skall man på grund av det prekära läget välja ny partiledare. Partiledarvalet sköts som brukligt internt. Erik Ullenhag har utkristalliserat sig som stark favorit. Om Ullenhag också blir vald blir han en garant för att den tidigare förda politiken också överlever. Samma politik som placerat L där man är idag. Risken att falla ur riksdagen vid nästa val ökar.
Bristen på självinsikt hos partiledningen liksom otydliga motsägelsefulla ageranden och uttalanden köps inte längre av väljarna. Man har alltför ofta uppträtt med moraliska övertoner som få uppskattar, om ens förstår. Det är som om man glömt bort att det är väljarna som avgör partiets giltighet och framtid.
Som Uppsalaliberalernas ledare uttryckte sig i media för en tid sedan. ” Bara för att man säger att man är liberal behöver man inte vara det”. Minst sagt osakligt och nedlåtande mot de egna väljarna.
Stora delar av partledningen behöver bytas ut, partiledaren inräknad. Då kanske L kan överleva som parti. Det gör i vart fall liberalismen som ideologiskt fundament. Förhoppningsvis i mer lyhörda och mindre introverta konstellationer.