Sverige befinner sig i en absurd situation. Rasmus Paludans koranbränning utanför den turkiska ambassaden skulle kunna vara den faktor som fäller Sveriges Natomedlemskap eller åtminstone försenar det kraftigt. Faktum är att Finland nu är med i Nato medan Sverige inte antagits.
En viktig orsak verkar vara att koranbränningar är tillåtna i Sverige medan de förbjudits i Finland (genom den så kallade trosfridslagen). Detta trots att denna punkt inte ingår i samförståndsavtalet mellan Turkiet, Sverige och Finland från juni 2022.
I Sverige har argumenteringen främst handlat om att värna yttrandefriheten. Men då måste vi också konstatera att Finland knappast har en undermålig yttrandefrihet. Problemet i Sverige är snarare att yttrandefriheten av många uppfattas som att den måste kunna inkludera koranbränningar. Det handlar mycket om hur vi kategoriserar och indelar olika företeelser. Jag menar att koranbränningar inte i första hand är ett uttryck för yttrandefrihet utan en ytterst laddad symbolhandling som många muslimer uppfattar som hets mot folkgrupp. Turkiets utrikesminister, Mevlüt Çavuşoğlu, drar ju tydligt denna slutsats och pekar på parallellerna med bokbålen i Tyskland under nazitiden. Det finns också en brist på konsekvens i Sverige. Att göra hitlerhälsning i Sverige kan medföra åtal för hets mot folkgrupp medan koranbränningar inte gör det.
En yttrandefrihet som innebär frihet att uttrycka sin maning i tal och skrift är alldeles tillräcklig. Den gör att debatter och argument blir mer sakliga och städade. Men att inkludera bokbål i yttrandefrihet är kontraproduktivt och skärper i onödan motsättningar inom samhället. Det innebär också en stor belastning för polis och säkerhetspolis som måste sätta in stora och kostsamma resurser för att motverka olika typer av hot.
Vi kan inte låta en extrempolitiker som Rasmus Paludan att kidnappa hela frågan om Sveriges anslutning till Nato. Det bör räcka med att förbjuda offentliga bokbål eftersom de har en tendens att utmynna i hets mot folkgrupp – sen kan Rasmus få argumentera så mycket han vill i tal och skrift.