Att en gitarrfestival i Uppsala är vida känd bland Sydamerikas, Europas och övriga världens elitgitarrister är en ganska märkvärdig sak. Vi har sett de främsta gitarristerna och kompositörerna från länder som Brasilien och Argentina på UKK:s scen, och inte minst lockas en högklassig skara unga gitarrister från många länder till tävlingen Young Talent´s Competition, som vi i Musikens Hus Vänner stödjer med prispengarna. Ur denna har också bildats något så osannolikt som Uppsala Guitar Quartet, en internationell kvartett av högsta kvalitet, som tagit sitt namn härifrån som en tribut till festivalens betydelse och som gav sin debutkonsert vid höstens festival.
Liksom Göran Söllscher framhåller vi Gitarrfestivalens betydelse utåt för Uppsala. Betyder det då något för Uppsala kommun att ha en internationellt ryktbar kulturell pärla i sitt utbud? Hur många miljoner lägger Uppsala på att ”sätta Uppsala på kartan” med hjälp av de många kommunikatörerna och andra kommunala utåtriktade satsningar? Hur kommer det att uppfattas i konkurrensen om att bli kulturhuvudstad om några år att man mer än halverar stödet till en av sina främsta internationella tillgångar?
Kulturnämnden hänvisar till tjänstemännens bedömning att festivalen har ett ”vikande” publikunderlag. Vikande från vilken tidpunkt? Det är uppenbart för oss trägna konsertbesökare att konsertverksamheten generellt ännu inte kommit tillbaka helt från pandemiårens nedgång, och det intrycket stöds av statistiken. Man bör alltså inte jämföra med publiksiffrorna före pandemin, och efter pandemins finns knappast något underlag för jämförelser. Vi kan väl inte ge upp kulturen just nu, när den behövs som bäst?
Gitarrfestivalen har också, till skillnad från de flesta andra festivaler, satsat hårt på lokala aktiviteter för kommunens barn och ungdom. Workshops för unga gitarrister i Uppsala med avslutande konsertframträdande under festivalen, uppsökande pedagogisk verksamhet som når mer än två tusen barn varje år ger inspiration och musikaliska impulser till barn och ungdom.