Opinionsgruppen för säker slutförvaring i Östhammars (OSS) annons om slutförvar i UNT (15/12) visar på bristande kunskap i frågan.
Först och främst, det finns ingen fri aktivitet i kapseln, alla radionuklider finns som kristaller i kärnbränslet och kan därför inte förflytta sig innan bränslet har löst upp, vilket är en mycket långsam process. Kärnbränsle består av en keram, utmärkande för dessa är att de tål hög värme och svåra kemiska miljöer. SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) framhåller att de gastäta kapselrör som omger bränslet kommer att fördröja vattenkontakt med bränslet i minst 100 000 år efter kapselbrott.
Om man diskuterar en risk så bör man också framhålla i förhållande till vad? Bakgrundsstrålningen som har värdet 1 mille Sivert/ år så motsvarar det faran av att röka 40 st cigaretter per år. Gränsvärdet för utsläpp från slutförvaret är satt till 100 gånger lägre värde.
Det har genomförts beräkningar på hur stora utsläpp som uppstår i slutet på analysperioden på en miljon år, värdet hamnade på 0,18 µSv (mikro Sivert) långt under gränsvärdet
Det kan nämnas att det värdet motsvarar strålningen från kalium i två bananer á 0,09 µSv.
Är det nödvändigt att borra ner den risken 5 kilometer i berget? Nej, OSS, läs på er läxa så behöver ni inte leva med obefogad rädsla.