Är det så illa att Kajsa Ravin egentligen inte är intresserad av konstnärlig verksamhet och motsätter sig vad folkhögskolor i grunden står för? Det undrar före detta elever vid Wiks folkhögskola i en insändare den 12/12.
Frågan är antagligen retoriskt ställd, men för tydlighetens skull svarar jag ändå: Självklart är jag intresserad av konstnärlig verksamhet och jag både värdesätter och värnar om folkhögskolan. Nu handlar det inte om folkhögskolans vara eller inte vara, utan om hur vi får hållbara och rimliga arbetsvillkor. Folkhögskolan ingår i en helhet, Region Uppsala, och finansieras till stor del med samma skattemedel som också ska finansiera exempelvis sjuksköterskornas löner och kollektivtrafikens busschaufförer.
Självklart måste arbetstider och arbetsvillkor anpassas till verksamhetens behov. För att säkra en trygg tillvaro för kursdeltagarna, av vilka de flesta bor på internatet, är det viktigt att lärarna är närvarande och arbetar dagtid på skolan, måndag till fredag. Självklart finns det tillfällen då verksamheten behöver bedrivas på kvällar och helger. Det planerar lärarna tillsammans med rektor. Lärarna agerar också som mentorer vilket kan innebära att möten med kursdeltagare måste ske utanför ordinarie arbetstid. I nuläget är lärartätheten på Wik mycket hög – bland de högsta i landet, jämfört med övriga folkhögskolor – därför finns det goda möjligheter att hinna med både undervisning och förberedelsearbete under arbetsdagen.
Grunden för arbetstiderna är de avtal som har tecknats med de fackliga organisationerna. Ledningen för Wiks folkhögskola har försökt föra en dialog med enskilda medarbetare för att lägga upp arbetstider utifrån verksamhetens och individens behov. Kursdeltagarnas trygghet och kvaliteten på verksamheten går före enskilda individers önskan att bestämma om och var de ska utföra sitt arbete. Jag anser att det är rimligt att medarbetare som uppbär lön är på sin arbetsplats, bidrar till verksamheten och en väl fungerande arbetsmiljö, och inte under arbetstid reser utomlands i veckor utan att varken meddela eller få godkänt från sin chef. I en sådan situation behövs åtgärder – även om jag förstår att det skapar missnöje.
I insändaren hänvisas det till den konstnärliga friheten och till konstnärlig kreativitet, som kan utövas olika tider på dygnet. Men det man måste komma ihåg är att lärarna är anställda just för att vara lärare. Det handlar inte om ett kulturstöd eller stipendier för att de ska kunna utöva sitt konstnärskap. Sådana stöd finns, men det ligger utanför uppdraget för Wiks folkhögskola.