Jag är en av de lärare som Kajsa Ravin skriver om i sin insändare i lördagens UNT!
Jag har tidigare hållit låg profil på grund av den kärlek jag känner för Wiks folkhögskola och dess kulturgärning. Jag har velat att förhandlingarna skulle få gå sin gilla gång och inte störa processen utan har istället försökt hålla huvudet kallt och även lugna eleverna med att allt ska bli bra. Jag känner med eleverna och med lärarna som drabbats av förändringarna på skolan. In i det sista har jag hoppats på förståelse och en lösning, därav min tystnad hittills.
Men när Kajsa Ravin kommer farande med rena osanningar och farliga insinuationer blir jag rent ut sagt f##ba%%ad.
Hon insinuerar bland annat att jag och mina lärarkollegor jobbar på Wiks för att lönen skulle kunna vara något slags understöd eller stipendier, en förutsättning för att jag ska kunna utöva mitt konstnärskap.
Jag kan tvärtom berätta att min egen verksamhet som artist, röstskådespelare, dialogregissör och sångöversättare för dubbad barnfilm i år drog in en bra bit över 1.500 000,-. Jag klarar mig utmärkt utan den lön jag uppbar på Wiks. Det jag tjänat på min 25-procentiga tjänst på Wiks (som inte ens är inräknat i föregående ekvation) är en spottstyver och inte i närheten av vad jag borde tjäna för min typ av erfarenhet eller specialistkunskaper som utbildad logonom och röstlärare. Jag skulle därför snarare säga att jag subventionerar Wiks med att gå med på en så låg lön utan att klaga, jag vet mycket väl att folkhögskolorna får trolla med knäna för att få ekonomin att gå ihop med bibehållen hög kvalitet.
Jag har inte jobbat på Wiks folkhögskola för att jag skulle behöva pengarna eller få “allmosor” av något slag utan jag råkar vara en av dem som tror på att om det har gått bra för en i karriären så ska man skicka kunskapen vidare. Jag har jobbat hårt för att befinna mig där jag är i idag och önskar att jag själv hade haft tillgång till lärare som lärt mig det jag nu vet idag. Då hade vägen sannerligen varit enklare.
Min drivkraft har kommit av att ha glädjen av att arbeta tillsammans med lika passionerade lärare som jag i teaterlinjens lärarlag och den största belöningen har varit att följa kursdeltagarnas väg till bestående insikter om sitt eget konstnärskap.
En av anledningarna till att det gått så bra för många Wikselever ute i teatersverige är just det att de utbildats av lärare som är aktivt utövande konstnärer. Det är inget konstigt med det och det ser likadant ut på de flesta estetiska folkhögskolorna i landet. Kajsa Ravin vill få det till att vi håller på med något som skulle vara lite udda.
Vidare målas det upp en bild av oansvarigt frånvarande konstnärer vilket då rakt inte stämmer. Jag har i varje fall i högsta grad varit närvarande under den inplanerade arbetstiden för eleverna och är alltid mycket väl förberedd. Jag är tämligen säker på att ni kan fråga vilken som helst av eleverna som går på skolan hur de upplever lärarnas engagemang.
Sharon Dyall,
Artist, logonom, röstskådespelare, dubbregissör och sångöversättare f.d. lärare i röst- och textgestaltning på Wiks teaterlinje