Bara under juli månads fyra första dagar ställdes 326 av regionbussarnas turer in. Svunna är de dagar då bekväma och rymliga bussar, på vissa sträckor dubbeldäckare, med nästan 100 sittplatser, gick punktligt. De har ersatts av primitiva bussar med drygt 50 sittplatser och personal som inte ens räcker för ordinarie trafik. Ibland får resenärer stå eller sitta på golvet – vid färd på motorväg! Regionens upphandling har misslyckats – men det blev säkert billigt.
Allt fler pendlare väljer bilen i stället för icke-fungerande busstrafik. Då kanske det på sikt räcker med de små bussarna för de resenärer som inte har tillgång till bil.
Kommunen agerar samtidigt kraftfullt för att försvåra bilägande och begränsa familjers frihet. Man stänger och bebygger p-platser och planerar nya bostadsområden med 0,5 p-platser/lägenhet. Vilka barnfamiljer ska leva utan bil framöver?
För Uppsalaborna höjer man dessutom biljettpriserna rejält. Då behövs det inte så många bussar, eftersom resenärerna blir färre. Stadskärnan dör ut när kostnaden att ta sig dit blir för hög och bilen är svartlistad i centrum, som blir ett reservat för dem som bor där eller kan promenera dit.
Mitt i detta kollektivtrafikkaos leker politikerna med en vild satsning på lokaltåg för en liten del av Uppsalas befolkning. Eftersom inflation, räntor och konjunktur talar mot byggande under det närmaste decenniet kommer det exklusiva tåget att rulla ut till ingenstans, finansierat av våra kommunala och statliga skattepengar. Alla Uppsalabor som inte råkar bo nära det nya spåret får förbereda sig på ytterligare nedrustning av kollektivtrafiken – och höjda skatter.
De flesta svenskar (75 procent enligt SIFO) vill bo i småhus, ändå planeras stora lägenhetskomplex men bara 10–20 procent småhus i Uppsala. Nu gäller det för kloka politiker att enas om en strategi för framtiden. Budskapet är klart – varje krona som läggs på ett kostsamt lokalt tågprojekt och orealistiska byggplaner är en bortkastad krona. Hela kommunen ska expandera, med lyhördhet för medborgarnas behov. Då behövs fungerande kollektivtrafik i hela kommunen och regionen, inte bara längs ett enda spår – och då behövs bilen.
De stora framtidsbesluten bör inte tas i konfrontation av marginella majoriteter som kan skifta i och mellan val. Här krävs samsyn bland politiker och förankring hos medborgarna. Det gäller att visa enhet kring alternativ som håller för framtiden och se till att grundläggande åtaganden fungerar innan drömmar och visioner tar över.